UTRIKES FACKLIGT Över 3 000 arbetare vid Airbus fabriker i Broughton och Filton har röstat för strejk i september – ett svar på företagets försök att mota undan lönekraven med kosmetiska bonusar och ojämlika höjningar. Det rapporterar fackförbundet Unite, som organiserar en majoritet av de anställda.
Strejken kommer att stoppa produktionen av vingar till Airbus A320, A330 och A350 – centrala delar i företagets globala produktionskedja. Att 9 av 10 fackanslutna röstade för strejk visar på ett djupt missnöje med löneläget och de villkor som gäller för de som faktiskt bygger flygplanen – inte de som sitter på direktörsposterna.
Företagsledningen försvarar sig med att man höjt lönerna med 20 procent över tre år och erbjudit en bonus på 2 600 pund. Men ökningen matchar bara inflationen, och det är tydligt att vinsterna inte fördelats jämlikt: det är inte arbetarna som fått se sina marginaler förbättras, utan kapitalisterna.
Produktionens ryggrad är arbetarklassen
Den planerade strejken riskerar att rubba hela försörjningskedjan inom flygindustrin – en industri som redan har ett orderläge bokat in långt in på 2030-talet. Det visar tydligt hur produktionens faktiska ryggrad är arbetarklassen, och hur även en till synes ”liten” arbetsplats är central i det globala kapitalets schema.
Samtidigt tonar Airbus ned betydelsen av konflikten. Deras brittiska representant Sue Partridge hävdar att strejken inte kommer påverka leveranserna, vilket endast visar på företagsledningens arrogans – eller förhoppningen att arbetarna inte ska våga ta konflikten fullt ut.
Men om kampen eskalerar och produktionen stannar av, kommer det bli tydligt för hela flygindustrin att det inte är kapitalets kontor, utan arbetarnas verkstäder, som får vingarna att lyfta.
Den brittiska flygindustrins vinstmaskin bygger på exploatering. Airbus arbetare producerar för framtidens luftfart – men lever under lönevillkor från det förflutna. Deras kamp är därför inte bara en lönekamp – det är ett uttryck för den eviga motsättningen mellan arbete och kapital, mellan produktionens bärare och dess parasiter.
Strejken visar att klasskampen inte är en rest från historien – den är historiens motor.
