INRIKES Bara en enda ambulans fanns att tillgå vid citystationen i Stockholm på tisdagskvällen. Att det var så illa beror på personalbrist, berättar Emil Skoglund som är huvudskyddsombud för ambulanssjukvården i Stockholm.
Emil Skoglund tycker att måttet nu är rågat. Förhållandena i ambulanssjukvården i Stockholms city har länge varit svåra, men han säger att dett är det värsta han sett under sina åtta år på jobbet. I vanliga fall ska som allra minst tre ambulansbilar vara i tjänst alla dygnets timmar i det område som omfattar Norrmalm, Vasastan, Östermalm, Kungsholmen och närliggande områden.
I Stockholms län med nästan 2,5 miljoner invånare finns runt 30 ambulansstationer, och i området som stationen i city täcker bor hundratusentals människor. Nu är det ju inte så att akutfall inte får ambulanstransport – men det är ambulanser från andra stationer som får täcka upp, och det är lätt att räkna ut att det blir längre väntetider för de sjuka och en mycket stressigare arbetssituation för personalen. Skyddsombudet menar att situationen blivit så ansträngd på grund av dålig arbetsmiljö, folk som sagt upp sig och rekryteringssvårigheter. Lönerna har sänkts under 2024 och 2025 efter att Region Stockholm tagit tillbaka ambulanssjukvården i offentlig regi.
Den personal som finns gör allt för att klara av läget och är fantastiska säger den verksamhetsansvarige – men kanske räcker det inte med beröm? Personalen utför ett viktigt arbete, och ska ha betalt för det.
En beredskapsfråga?
Att hålla tyst om läget för att det är en ”beredskapsfråga”, som Emil Skoglund säger att man tidigare gjort, är dessutom att göra arbetsköparnas och kapitalets värderingar till sina egna och att mörka behovet av att kämpa för bättre arbetsförhållanden och lön. Att låta krigshotet tysta arbetarnas protester är förutom att man godtar den hopplösa arbetssituationen också att acceptera den svenska imperialismens agenda och att lämna den arbetande befolkningen utan livsviktig vård. Om skyddsombudet vill förtjäna beteckningen ”fantastisk” på riktigt borde en organisering till kamp nu ligga högt på prioritetslistan!
