Imperialistisk rivalitet bakom nya strider vid thailändsk-kambodjanska gränsen

UTRIKES De långvariga territoriella motsättningarna mellan Thailand och Kambodja har återigen utvecklats till väpnade sammanstötningar. Minst elva civila och en soldat har dödats, och ett stort antal har skadats, i en konflikt som officiellt utgår från gränsdragningen kring flera historiska tempelområden. Men bakom fasaden av kulturella eller nationella anspråk döljer sig den verkliga orsaken: konkurrerande fraktioner inom de nationella borgerligheterna, som använder nationalistisk mobilisering som medel för inrikespolitisk konsolidering.

Det omstridda området har varit föremål för tvister sedan 1960-talet, trots att Internationella domstolen 1962 erkände templen som en del av Kambodjas territorium. Konflikten blossade upp senast 2008–2011, då över 30 människor dödades och tiotusentals tvingades på flykt. Den nuvarande eskalationen inleddes i maj 2025 efter att en kambodjansk soldat dödats i en gränsincident. Sedan dess har båda staterna ökat sin militära närvaro och infört handelsblockader: Kambodja har förbjudit import av thailändska varor, medan Thailand stängt gränsövergångarna.

I de senaste striderna har båda sidor använt både lätt och tung beväpning, inklusive raketartilleri. Thailand hävdar att deras bas besköts av kambodjanska trupper, medan Kambodja menar att de endast försvarade sig mot thailändskt intrång.

Striderna äger rum mot bakgrund av inrikeskris i Thailand. Landets konstitutionella domstol avsatte premiärminister Paetongtarn Shinawatra den 1 juli efter ett politiskt skandaliserat samtal med den tidigare kambodjanske premiärministern Hun Sen. I samtalet uttryckte Shinawatra vilja att samordna med Hun Sen i syfte att neutralisera inflytandet från Thailands militärkommando – något som landets högerkrafter beskrev som landsförräderi.

Den pågående militära mobiliseringen ses därför av många observatörer inte som början på ett storskaligt krig, utan som en styrkedemonstration syftande till att ena den thailändska härskarklassen, rikta missnöjet bort från inhemska motsättningar och samtidigt utnyttja nationalistiska känslor för att befästa en skör politisk ordning.

För de arbetande massorna i både Thailand och Kambodja innebär detta ännu ett exempel på hur den nationella borgarklassen – oavsett språk, religion eller kultur – är beredd att offra människoliv och försörjning för att säkra sin maktposition. Den verkliga lösningen på konflikten ligger inte i nya gränsdragningar eller diplomatiska kompromisser, utan i enhetlig kamp mot det system som föder sådana motsättningar: kapitalismen.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.