UTRIKES Israels parlament har röstat igenom en deklaration som slår fast att Judéen, Samarien och Jordandalen – områden på den av Palestina historiskt tillhörande Västbanken – är en ”oåterkallelig del av det judiska folkets historiska hemland”. 71 ledamöter röstade för, 13 emot. Formellt är deklarationen inte juridiskt bindande, men markerar en ny fas i den långsiktiga ockupationspolitiken.
Västbanken har sedan 1967 befunnit sig under militär kontroll, och bosättningar har systematiskt upprättats där, i strid med folkrätten. Genom den nya deklarationen stärker staten Israels sin position som en framskjuten utpost för USA-imperialismen i Mellanöstern – en roll som bygger på territoriell expropriation, apartheidliknande lagar och politiskt våld.
Försvararna av deklarationen påstår att den ska öka säkerheten och det så kallade ”judiska närvarotätheten”, medan kritiker varnar för att det de facto innebär början på en total annektering av hela Västbanken – ett scenario som i praktiken skulle göra ett självständigt Palestina omöjligt.
Imperialistiska epokens logik
Israels politik följer ett mönster som redan använts i Östra Jerusalem: territoriellt övertagande följt av erbjudande om medborgarskap, vilket i praktiken innebär att den ockuperade befolkningen förlorar rätten till självstyre och sin politiska representation. Denna typ av strategi är inte ett nationellt särfall, utan en produkt av den imperialistiska epokens logik, där kapitalets behov kräver både geopolitisk kontroll och territoriell dominans.
Bakom såväl den israeliska regeringen som de olika motpolerna i regionen finns fraktioner av den nationella och internationella bourgeoisien, som alla strävar efter att säkra sin kontroll över mark, resurser och arbetande befolkningar. Konflikten är därmed inte bara nationell eller religiös, utan en del av en större imperialistisk omstrukturering i regionen.
Den palestinska frågan kvarstår som en symbol för arbetarklassens och de förtrycktas kamp mot imperialismen. Medan FN-resolutioner ignoreras, fortsätter kapitalet – i såväl Tel Aviv som i Washington – att lägga grunden för en långvarig ockupation.
Västbanken fick sitt namn 1948 under det israeliska arabiska kriget då Transjordanien ockuperade det här området (Wikipedia).
Det judiska folket kommer från det historiska området som kallades för Judeen, därav kallas det judiska folket för just judar.
Borgarklassen – extremhögern – i Palestina påstår att det är deras land. Borgarklassen – extremhögern – i Israel påstår att det är deras land. Så vem har rätt till de här områdena? Israel och USA har planer på att exploatera de här områdena. Turkiet och Iran har också stora kapitalistiska intressen i de här områdena. Det är folken i både Palestina och i Israel som får lida och som offras när kapitalistklassen slåss om naturresurserna. De här områdena kommer inte folket varken i Israel eller Palestina att äga. När vi stöttar en nationell borgarklass så stöttar vi vilken nationell kapitalistklass som ska äga dessa områden. De här områdena kommer aldrig folket få del av.
Vi kan diskutera hur länge som som helst om vilka dessa områden tillhör vem. Men till syvende och sist så kommer det alltid vara någon nationell kapitalistklass som äger dessa områden.
Det viktigaste för folket på båda sidorna är nu att det skapas fred och att de börjar samarbeta med varandra för att kunna besegra borgarklassen i deras respektive länder, och därefter skapa ett socialistiskt samhälle.
Annars var det här en bra artikel och en bra marxistisk leninistisk analys.