UTRIKES I årets rapport från The Land Report bekräftas ännu en gång hur markägande i USA koncentreras till en allt mindre skara superrika kapitalister – och 2025 års siffror visar en tydlig trend: teknikkapitalet kliver in i jordägarklassen. Amazongrundaren Jeff Bezos, Interactive Brokers-chefen Thomas Peterffy och Microsoftgrundaren Bill Gates har alla utökat sina innehav av mark, skog och jordbruksmark. Tillsammans kontrollerar de hundratusentals hektar amerikansk jord – mark som egentligen ställs utanför folkets tillgång.
Störst är fortfarande den traditionella skogsindustrin. Red Emmerson och hans familj toppar listan med nästan en miljon hektar skog, vilket ger dem total kontroll över trävarumarknaden i flera delstater. Men det som tidigare var domänen för ”gammal pengar”-bourgeoisin håller nu snabbt på att invaderas av IT-oligarker med nya metoder – men samma klassintressen.
Det är inte bara fråga om investeringar i ”säkra tillgångar”. Markägande garanterar kontroll över resurser – vatten, trä, spannmål – och därmed kontroll över produktionen av människans basala behov. Den kapitalistiska klassen skyddar sitt överskottsvärde från kriser genom att omvandla digitalt spekulationskapital till fysisk makt över naturresurser och jord.
Ett dubbelt förtryck
Att Bill Gates idag är den största privata ägaren av jordbruksmark i hela USA är ingen tillfällighet. Det är ett uttryck för att livsmedelsproduktion – liksom energiförsörjning, skogsbruk och logistik – i allt högre grad underordnas monopolkapitalets direkta kontroll. Den ”fria marknaden” visar sitt rätta ansikte: en ekonomisk ordning där hundratals miljoner bönder, arbetare och familjer står marklösa medan ett fåtal miljardärer äger land motsvarande hela delstater.
Totalt kontrollerar de 100 största privata markägarna i USA nästan 17 miljoner hektar mark – motsvarande hela Florida. Enligt officiella siffror är uppemot 70 % av USA:s jordbruks- och skogsmark privatägd, och därmed i praktiken avskuren från samhällets demokratiska kontroll.
För arbetarklassen och bönderna innebär denna koncentration ett dubbelt förtryck: dels genom höjda livsmedelspriser och spekulativa markhyror, dels genom att allt fler blir beroende av storkapitalets logistik för sin försörjning.
Marken tillhör inte kapitalet. Den tillhör det arbetande folket.
