UTRIKES Den amerikanska mediejätten Paramount Global har nu officiellt tagits över av teknikmiljardären Larry Ellison och hans son David Ellison, som genom sitt bolag Skydance Media förvärvat majoritetskontrollen över koncernen. Affären, godkänd av den federala kommunikationskommissionen (FCC), markerar ännu ett steg i den imperialistiska kapitalismens koncentrationsprocess, där medieproduktionens verktyg samlas i allt färre händer.
Övertagandet sker under förevändningen att ”säkerställa politisk mångfald” i utbudet – ett kodord för att bana väg för ett mer reaktionärt och nationalistiskt narrativ inom koncernens nyhets- och underhållningskanaler. Som ett led i detta kommer en särskild ”opartiskhetsombudsman” att tillsättas, och konservativa röster ges större plats i det som tidigare betraktats som ”liberala” mediekanaler.
I realiteten handlar detta inte om höger eller vänster inom bourgeoisiens inbördes teater, utan om kapitalets konsolidering. Redstone-familjens makt i bolaget har nu formellt ersatts av Ellison-klanen – men arbetarklassens ställning påverkas lika negativt oavsett vem som sitter vid rodret. Vad vi bevittnar är en omstrukturering av den ideologiska apparaten, där miljardärer säkerställer kontroll över kulturindustrin samtidigt som arbetare inom produktion, distribution och tekniksektor hotas av nedskärningar, rationaliseringar och intensifierad arbetsdisciplin.
Medspelare i kapitalets egna maktspel
Att Paramount samtidigt betalade Donald Trump 16 miljoner dollar i en uppgörelse kring ett skenbart grundlöst åtal visar tydligt vilka krafter som krävs blidkas för att affären ska godkännas. Här avslöjas den amerikanska statens roll som direkt medspelare i kapitalets egna maktspel, snarare än som en neutral reglerande instans.
Paramount är idag inte längre en kulturinstitution, utan en bricka i den globala monopolkapitalismens spel – en plattform för ideologisk styrning, profit och imperialistisk dominans. För arbetarklassen innebär detta än mindre inflytande över berättelsen om verkligheten – och ännu större behov av egna, oberoende medier byggda på klassmedvetenhet och kamp.
Vi behöver populärisera våra klassmedvetna alternativa medier.