UTRIKES På de amerikanska kommunisternas webbplats New Worker kan man på engelska läsa en återpublicerad artikel från mexikanska El Machete, där man analyserar den US-amerikanska immigrationsmyndighetens ICE:s konfrontationer med arbetare och andra i Los Angeles. ICE:s våld uttrycker en del av borgarklassens intressen, strävan efter kapitalackumulation och högre profit genom intensifierad utsugning, skriver man och lämnar ordet till de mexikanska kamraterna.
USA:s regering har satt upp ett mål om 3 000 gripanden per dag och 1 miljon deportationer innan årets slut, berättar El Machete. Sedan den 21 januari över 100 000 personer som misstänks befinna sig olagligt i USA frihetsberövats. Hittills har 75 % av dem som deporterats inte haft några brottsregister, och mer än 50 % hade en asylansökan under behandling vid tiden för gripandet. Med så många drabbade är den centrala frågan vem som tjänar på dessa räder.
Fängelseindustrin
El Machete beskriver en skrämmande verklighet: Bland profitörerna finns först och främst de privata fängelseföretag som kontrollerar anstalterna i USA, och som givetvis vill maximera vinsten. De intagna får leva med dålig mat, undermåliga hygienförhållanden och överfulla celler. Vissa fängelser har till och med arbetsanläggningar där de intagna arbetar under nästintill slavliknande förhållanden.
Förvaren för immigranter är ännu värre än fängelserna. De ligger dessutom ofta avlägset till, vilket försvårar för advokater att ge rättslig hjälp, och många familjer vet inte ens var deras anhöriga hålls fångna. Fångar som har genomgått en rättegång och fått ett straff vet exakt hur länge de ska sitta, medan de som gripits vid ICE:s räder inte har någon aning om när – eller om – de någonsin kommer att släppas fria. Dessa förvaringscenter är till och med mer lönsamma än fängelser. De frihetsberövade tvingas förstås att arbeta, och de som vägrar hotas med ”disciplinära åtgärder” som indragning av mat eller isolering. Företagen kan hålla utgifterna till ett minimum, samtidigt som deras kontrakt med ICE garanterar en fast månadsinkomst per intagen.
En biljondollarsindustri med tentakler också i Latinamerika
Fängelseföretagen räknar med att tjäna över en biljon dollar i år. Federala och delstatliga kontrakt med ICE ensamt står för står för runt 30 procent av deras intäkter. En del av deras enorma vinster används nu till att utveckla mjukvara för att öka övervakningen och mer effektivt lokalisera de ”farliga brottslingar” som de jagar – personer som deporterats för exempelvis fortkörningsböter – samt till att genomföra reformer som gör det svårare att få asyl eller uppehållstillstånd.
Fängelseföretagen är inte heller begränsade till USA utan har utökat sina kontrakt till Latinamerika, skriver El Machete och nämner bland annat Terrorism Confinement Center (CECOT) i El Salvador, som har en kapacitet på 40 000 frihetsberövade och marknadsförs som en plats som man “endast lämnar i en kista.” I detta center hålls upp till 60 personer i varje cell med endast en toalett, och de delar på stålsängar utan madrasser eller filtar.
El Machetes avslutning förtjänar att citeras direkt: ”Dessa handlingar visar oss att borgarklassen ser på arbetarna ungefär som om de vore boskap – de följer upp gripandekvoter som om de vore produktionsmål, prioriterar hastighet och volym framför rättssäkerhet, och är beredda att ta ifrån människor all arbetsrätt och varje mänsklig rättighet för att gynna sina egna vinster.
Slutsatsen kan inte skrivas – men den syns på gatorna i Los Angeles, där arbetare av alla nationaliteter har gått ut för att konfrontera ICE. För det finns bara två alternativ: antingen står man med kapitalisterna – eller med arbetarklassen.”
