KULTUR Riktpunkt presenterar här en mycket vacker dikt från en läsare, där skönheten ligger både i det som beskrivs och i hur orden används. Det är en dikt som beskriver hopp och framtid, och värdet av att gå tillsammans mot en bättre värld:
Vi bär framtiden i våra händer
Vi reste oss ur fabriksröken,
med händer spruckna av andras rikedom.
De byggde palats på våra ryggar,
men vi bar dem inte för evigt.
I gryningen gick vi samman –
inte som kuggar,
utan som hjärtan
som slår i samma takt.
Ingen är fri där en annan är slav,
inga kronor ska vila
på svettens grav.
Vi river murarna av lön och klass,
och bygger broar där inget ägs.
Marken ska inte vara en produkt,
inte skogen, inte havet, inte barnens skratt.
De tog våra namn, våra timmar, vårt mod,
men aldrig vår dröm om en delad jord.
Vi är smeden, läraren, bonden, soldaten,
inte kungens hov,
men folkets sång.
Och vi bär framtiden i våra händer,
inte för att sälja –
utan för att dela.
Så stig upp,
du som trott du var ensam.
Vi går tillsammans nu,
och denna gång
stannar vi inte
förrän alla har allt
och ingen har mer
Cornelia
