UTRIKES Tre medlemmar i Spaniens största fackliga central CCOO greps i Madrid efter att ha inlett en strejk vid företaget OHL Services Ingesan. Företaget anklagade aktivisterna för ”skadegörelse” på egendom till ett värde av 7 000 euro – en anmälan som lämnades in dagen efter att protesterna börjat och som riktade sig direkt mot de strejkledare som suttit i förhandlingskommittén med arbetsgivaren.
Istället för utredning kallades kamraterna till polisstationen och möttes av förnedring. De sattes i handfängsel, kläddes av nakna och fotograferades – en behandling värdig ett klassamhälle som ser arbetarklassens organisering som ett hot.
En av de gripna har vittnat om att han vid tidpunkten för det påstådda brottet befann sig i hemmet, och ingen av de anklagade har ställts inför några konkreta bevis – endast vaga formuleringar om ”tecken på inblandning” återfinns i polisprotokollet.
Kapitalets rättsstat i praktiken
Det är ingen slump att just de mest aktiva och medvetna arbetarna – de som representerar kollektivet i förhandlingar – pekas ut och grips. Det är en klassisk strategi från kapitalet: att med rättsstatens fasad krossa organiseringen innan kraven blir för högljudda. Det är inte brott mot egendom företaget fruktar – det är klassolidaritet.
Strejken vid Ingesan handlar om krav på förbättrade arbetsvillkor och löner, krav som företagsledningen vägrar bemöta i förhandlingar. Istället svarar de med repression, i samarbete med statens repressiva apparat.
Den spanska staten, som under kapitalismens imperialistiska stadium har förvandlats till ett förvaltningskontor för monopolens intressen, visar sitt rätta ansikte när arbetarklassen höjer rösten. Den låtsas skydda egendom, men i verkligheten försvarar den vinstlogiken, arbetsgivarens rätt att härska och exploatera utan motstånd.
De tre fackliga aktivisterna frigavs efter några timmar, men förnedringen och repressionen syftade till att sända ett budskap till alla arbetare: gör inte motstånd. Men klasskampen låter sig inte skrämmas. Arbetarna på Ingesan har meddelat att kampen fortsätter – för högre lön, för värdighet och för varje arbetares rätt att organisera sig
