UTRIKES Ofer Kasif, parlamentsledamot för det israeliska kommunistpartiets front Hadash, uttalade i en intervju ett av sina skarpaste fördömanden hittills mot Israels folkmordspolitik. Han anklagade den israeliska regeringen för att iscensätta folkmord i Gaza, etnisk rensning på Västbanken och för att upprätta vad han kallar ett fascistiskt styre inne i Israel självt. En sammanfattning av intervjun finns också på engelska på In Defence of Communism.
Israels utrotningspolitik är grundpelaren i en medveten plan som har varit under utformning i åratal, säger Kasif —en plan som syftar till att säkra permanent dominans över palestinierna samtidigt som demokratin för både judar och araber monteras ner. Han spårar detta tillbaka till den så kallade ”Beslutsamhetsplanen”, som först formulerades av den högerextreme ministern Bezalel Smotrich 2017. Där handlar det om att omvandla Israel till en diktatur grundad på judisk överhöghet och att med våld eliminera palestinska nationella aspirationer. Medlen är militär erövring, tvångsförflyttning och massdöd.
Enligt Kasif skapade den 7 oktober 2023 inte denna verklighet, utan tjänade som ett svepskäl för att påskynda den. ”Folkmordet i Gaza och den etniska rensningen på Västbanken är inte krigsolyckor—de är politik,” förklarar han. Han pekar på intensifieringen av militarism, ledarkulten kring Netanyahu och tystandet av parlamentariskt motstånd som omisskännliga tecken på att Israels styre nu ligger mycket nära fascismen.
Hadash-ledamoten uppmanar i intervjun alla progressiva krafter att ena sig i kampen mot fascism och folkmord och insisterade på att kampen inte får ge vika för förtvivlan eller fatalism: ”Ingen revolutionär rörelse har någonsin förklarat sitt samhälle förlorat. Motstånd är vår plikt.” Motståndet måste föras både inne i landet och internationellt. Inne i Israel förespråkar Kasif bland annat civil olydnad och protester, och internationellt välkomnar han sanktioner och bojkotter mot Israel så länge dess folkmordspolitik fortgår. Han är tydlig med att sådana åtgärder inte är antisemitiska utan nödvändiga för att rädda båda folken från katastrof.
Omedelbara åtgärder som Kasif lyfter är ett slut på kriget i Gaza, gisslans säkra återförande, frigivning av fångar och ett stopp för den etniska rensningen av palestinier. Men bortom dessa mål ligger hans vision om en annan framtid: en av upprättelse, fred och rättvisa, där båda folken lever som jämlikar och förtryckets strukturer rivs ner.
Ofer Kasif kritiserar inte bara enskilda politiska beslut, utan namnger själva systemet som kriminellt och fascistiskt, ett system som bedriver ett folkmord. Vid en tidpunkt då tystnad är medskyldighet, uppmanar Kassif till uppror mot ett system som livnär sig på rädsla, nationalism och död. För etablissemanget är hans ingripande ett hot; för befrielsens krafter är det en kallelse till handling.
