UTRIKES Efter att hans parti lidit nederlag i provinsen Buenos Aires har Argentinas president Javier Milei meddelat att regeringen planerar att öka de sociala utgifterna nästa år. Detta innebär en tillfällig reträtt från den hårda åtstramningspolitik han tidigare framställt som nödvändig för landets ekonomi. I budgeten för 2026 utlovas ökade anslag till pensioner, sjukvård och utbildning.
Provinsen Buenos Aires betraktas som en nyckelregion och en indikator på opinionen inför höstens nationella val. Milei, vars parti saknar majoritet i parlamentet, söker nu stärka sina positioner efter valförlusten och vinna tillbaka delar av opinionen.
Hans hittillsvarande ekonomiska linje har lett till stigande arbetslöshet, växande fattigdom och fortsatt press på den nationella valutan. Missnöjet har fördjupats av en korruptionsskandal kring presidentens syster och nära rådgivare Karina Milei, som anklagas för att ha tagit mutor från läkemedelsföretag i utbyte mot statliga kontrakt.
Kritiken mot Milei växer både i Argentina och internationellt. Hans försök att hålla fast vid libertariansk retorik samtidigt som han nu tvingas backa på centrala punkter avslöjar det motsägelsefulla i projektet. När verkligheten tränger sig på faller slagorden om ”frihet” och ”marknadens självreglering” samman.
För arbetarklassen är det tydligt att Mileis politik aldrig handlat om frihet i verklig mening, utan om att säkra kapitalets herravälde på arbetarnas bekostnad. De tillfälliga sociala satsningarna är en taktisk manöver för att rädda den egna politiska ställningen – inte ett brott med den nyliberala linjen. Arbetarna i Argentina står därför inför samma uppgift som tidigare: att organisera sig självständigt och kämpa mot ett system som, oavsett retorik, alltid placerar profit framför mänskliga behov.
