UTRIKES Kapitalets koncentration krossar framtidsmöjligheterna för nästa generation. En ny amerikansk studie från University of North Carolina, publicerad i Nature Communications, visar att barn från arbetarklassen får sämre ekonomiska livschanser i regioner där rikedomen är starkt koncentrerad hos de redan förmögna. Forskningen bygger på den omfattande databasen GEOWEALTH-US, som med hjälp av maskininlärning analyserade förmögenhetsfördelningen i USA under 60 år, 1960–2020.
Resultaten är entydiga:
”Barn som växer upp i områden med stora inkomstklyftor har betydligt mindre chans att klättra uppåt i inkomsthierarkin,”
förklarar forskningsledaren Manuel Schechtl.
Orsaken är inte genetisk, kulturell eller individuell — utan klassbetingad: rika familjer investerar oproportionerligt mycket i utbildning, nätverk och kapitalöverföring, vilket gör att barn från fattiga hushåll aldrig får samma startlinje.
Studien visar också att koncentrationen av rikedom skapar ”möjlighetsöknar” – geografiska zoner där social rörlighet i praktiken upphör. Denna mekanism gäller inte bara i USA. I nästan alla kapitalistiska kärnländer har de rikaste 1 procenten kraftigt ökat sin andel av den nationella förmögenheten. I USA äger de i dag nästan 35 procent av allt kapital – en ökning med över 50 procent sedan 1980.
Det som forskarna kallar ”trasig social hiss” är inget systemfel – det är själva systemet. Kapitalismen bygger på arv, ägande och reproduktion av klasskillnader. När vinster och utbildning koncentreras till de besuttna, förvandlas ”möjligheten att lyckas” till en borgerlig myt, ett ideologiskt skydd för klassprivilegierna. Det bekräftar återigen vad Marx och Engels slog fast för över 150 år sedan: ”Bourgeoisin producerar framför allt sina egna dödgrävare.” Men innan den sociala hissen kan repareras måste hela byggnaden – det kapitalistiska systemet rivas.
