UTRIKES FACKLIGT Teknologijätten Intel har under de senaste två åren sagt upp över 35 000 anställda i vad företaget beskriver som en plan för “optimering och återuppbyggnad”. Enligt Tom’s Hardware är syftet att öka konkurrenskraften mot rivaler som AMD och Nvidia – men i praktiken handlar det om en brutal nedskärningspolitik som vältrar bördan av kapitalets kris på arbetarna.
De första 15 000 uppsägningarna genomfördes under tidigare ledning, medan den nye vd:n Lip-Bu Tan sedan tillträdandet fortsatt i ännu snabbare takt. Vid slutet av 2024 hade Intel 108 900 anställda, men i september 2025 återstod bara 88 400.
Företaget framställer åtgärderna som ett “nödvändigt steg för marknadsanpassning”, men bakom siffrorna döljer sig en verklighet av förlorade jobb, förlorade hem och förstörda familjeliv. Trots massuppsägningarna fortsätter bolaget att dela ut utdelningar och bonusar till ledningen, samtidigt som produktionen flyttas till länder med lägre löner och svagare facklig organisering.
Intel är långt ifrån ensamt. Över hela tekniksektorn pågår samma process: massuppsägningar under profitens fana. De används för att öka aktievärdet på kort sikt, inte för att säkra någon “innovation” eller “konkurrenskraft”.
För arbetarklassen innebär detta en påminnelse om kapitalismens verkliga logik: människan reduceras till en kostnadspost. När vinsten hotas, kastas tusentals på gatan – och ingen algoritm kan dölja det faktum att den digitala eran förblir byggd på utsugningens grund.
