UTRIKES USA har ökat sina militära hot mot Venezuela och nu även Colombia. Den 24 oktober meddelade försvarsminister Pete Hegseth att hangarfartyget USS Gerald R. Ford skickats till Karibien, där redan över 10 000 soldater, flera krigsfartyg, spaningsplan och F-35-jaktplan finns utplacerade under förevändningen av ”antidrogoperationer”. Amerikanska trupper deltar även i övningar nära Venezuelas kust.
Senator Lindsey Graham har kallat Venezuela en möjlig måltavla för militär aktion. President Trump antydde i ett tal att en markinvasion kan bli nästa steg och att kongressen troligen inte skulle motsätta sig detta. Samtidigt har USA utökat marina insatser längs Colombias Stillahavskust och förstört flera båtar. Enligt Colombias president Gustavo Petro har minst 43 personer dödats i tio bombningar sedan september.
Petro har kraftigt fördömt USA:s agerande och hävdat att de påstådda narkotikainsatserna egentligen handlar om Venezuelas olja. Han anklagar USA för lagvidriga avrättningar och kräver rättsliga utredningar mot Trump. Konflikten förvärrades när USA drog in hans visum efter hans tal i FN, där han kallade de som dödats för ”fattiga latinamerikanska ungdomar”.
Flera latinamerikanska länder har uttryckt stöd för Colombia och Venezuela. Det regionala samarbetet ALBA-TCP fördömde USA:s militära hot som ”en grov kränkning av Colombias suveränitet”. Venezuelas försvarsminister Padrino López och president Nicolás Maduro lovade också fullt stöd till Petro.
Det är i detta sammanhang viktigt att se att Venezuelas regim inte står för en positiv utveckling för arbetarklassen, och att protester mot USA-imperialismens angrepp inte innebär att man måste ställa sig bakom Maduro. Det venezuelanska kommunistpartiet PCV sammanfattar situationen genom att säga att militärinsatserna mot Venezuela strävar efter att garantera intressena hos de US-amerikanska monopolen i konflikten med andra imperialistmakter, och att man vill pressa Maduros administration att fortsätta ge fördelar till det US-amerikanska kapitalet och kanske skapa en spricka i regimen, så att öppet USA-vänliga politiker kan komma till makten.
Kommunisterna betonar att det venezuelanska folket samtidigt är drabbat av en djup politisk, ekonomisk och social kris orsakad av det venezuelanska socialistpartiet PSUV:s antifolkliga och arbetarfientliga politik, som har utarmat arbetarklassen med miserabla löner och pensioner. Därtill kommer förföljelse, repression och kriminalisering av fackliga ledare, politiska och sociala aktivister samt försvarare av mänskliga rättigheter och journalister.
Motstånd mot USA-imperialismen kan inte ske genom ”nationell enhet” utan genom att kommunisterna sätter socialismen på dagordningen.
