UTRIKES Frankrike befinner sig i en djup bostadskris där sju av tio invånare har svårt att hitta en rimlig bostad i sin egen kommun. Bostadsfrågan har blivit en av landets centrala ekonomiska och sociala konflikter: i genomsnitt går omkring en tredjedel av hushållens inkomster till boendet, och ännu mer för många hyresgäster. De genomsnittliga månadskostnaderna ligger runt 709 euro – 832 euro för dem som hyr – vilket slår hårt mot både arbetarklassen och delar av mellanskikten.
Bakom dagens läge ligger en långvarig prisexplosion. Under de senaste 20 åren har bostadspriserna ökat med 88 procent (exklusive inflation), medan genomsnittslönerna mellan 1996 och 2023 bara stigit med 13 procent. För många fransmän betyder detta att grundläggande livsval – att studera på annan ort, bilda familj, byta jobb eller flytta närmare arbetet – i praktiken blockerats av hyror och lånekostnader. Särskilt ungdomar, studenter, unga utan barn och unga föräldrar drabbas hårt av bristen på billiga bostäder.
I detta läge försöker extremhögern, Nationell Samling, kapitalisera på missnöjet. Partiet driver krav på ”prioritet för fransmän” i tilldelningen av sociala bostäder och på nedskurna bidrag till utlänningar. Genom att koppla ihop bostadskrisen med sin rasistiska och främlingsfientliga agenda lyckas de vinna gehör hos en del väljare som själva upplever trångboddhet, osäkerhet och växande hyror. Samtidigt försvagas de klassbaserade politiska alternativen i den offentliga debatten, vilket ytterligare öppnar utrymme för högerpopulistiska lösningar.
Samtidigt visar opinionsmätningar att 72 procent av befolkningen stödjer offensiva satsningar på nybyggnation och renovering för att öka bostadsutbudet. Kommuner och lokala myndigheter försöker på olika sätt stimulera byggandet, men bara en liten minoritet av befolkningen uppfattar deras insatser som verkningsfulla. I Paris märktes under oktober 2025 hur bostadsbristen direkt bidrog till ökande stöd för Nationell Samling, trots att uttryckliga fördomar och öppen rasism på vissa sätt minskat över tid.
Ett politiskt klimat där klassfrågan ersätts av nationalistiska och rasistiska motbilder
Utvecklingen i Frankrike illustrerar hur den kapitalistiska bostadsmarknaden – där boendet behandlas som spekulationsobjekt snarare än social rättighet – skapar en jordmån där fascism kan växa. I stället för att rikta ilskan mot bankerna, fastighetskapitalet och de regeringar som under decennier avreglerat och privatiserat bostadssektorn, styrs frustrationen om mot migranter och andra utsatta grupper. För arbetarklassen innebär detta en dubbel förlust: både dyrt, osäkert boende och ett politiskt klimat där klassfrågan ersätts av nationalistiska och rasistiska motbilder, som i slutändan bara gynnar samma borgerliga krafter som tjänar på bostadskrisen.
