UTRIKES FACKLIGT Petition från försvarsanställda blir del av större våg av antikrigsprotester. Arbetare vid en av Italiens största försvarskoncerner, Leonardo, har öppet krävt att företaget stoppar alla leveranser av vapen och militär utrustning till Israel. Initiativet, som drivs genom en namninsamling bland anställda, markerar ett ovanligt och kraftfullt ställningstagande inom den italienska försvarsindustrin.
I petitionen skriver arbetarna att de inte vill vara delaktiga i dödandet av civila i Gaza och anklagar ledningen för indirekt medverkan i den israeliska militäroperationen. Frågan har skapat diskussioner inom fackföreningarna, men de protesterande arbetarna står fast vid sin linje.
Protesten vid Leonardo är en del av en bredare antikrigsrörelse som vuxit i Italien det senaste året. Hamnarbetare i Genua och Livorno har blockerat fartyg lastade med militär utrustning till Israel, och liknande aktioner har genomförts på Pisas flygplats samt på gatorna i Rom. Det folkliga trycket på regeringen ökar, och kraven på att stoppa allt militärt samarbete med Israel blir allt högre.
Samtidigt fördjupas den politiska krisen. Italiens premiärminister Giorgia Meloni, flera ministrar och Leonardos vd Roberto Cingolani är föremål för en officiell anmälan till Internationella brottmålsdomstolen (ICC), där de anklagas för delaktighet i ett pågående folkmord i Gaza. Meloni svarade att Italien inte godkänner några nya exportlicenser till Israel sedan oktober 2023 – men kritiker menar att tidigare avtal och indirekta flöden fortfarande pågår.
Folkmordet i Gaza har, har utvecklats till en av 2000-talets dödligaste militära offensiver. Den israeliska operationen har hittills krävt över 65 000 liv, enligt internationella källor. I Italien har dessa siffror bidragit till en växande opinion som kräver att landet erkänner Palestina och stoppar allt stöd till den israeliska militärapparaten.
Ett tydligt uttryck för proletär internationalism i praktiken
Arbetarnas agerande vid Leonardo är ett tydligt uttryck för proletär internationalism i praktiken. När arbetarklassen vägrar att låta sina händer bli redskap för imperialistiskt våld, då skapas sprickor i kapitalets krigsmaskineri.
Den italienska staten och dess försvarsindustri står djupt integrerade i det imperialistiska systemet – där profiten väger tyngre än människoliv. Men arbetarna visar här att militarismens hjärta inte slår utan deras arbete. Genom att resa sig mot vapenexporten visar de att den verkliga makten inte ligger hos regeringens kabinettsrum, utan hos dem som producerar rikedomarna och, i detta fall, vapnen.
Detta är ett exempel på hur arbetarklassen kan – och måste – bli en kraft för fred och antiimperialism under sin egen fana.
