UTRIKES Läkare, sjuksköterskor och administrativ personal vid folkssjukhuset i Suihua gick den 20 november ut i en gemensam strejk. De kräver utbetalning av innestående löner för fem månader samt obetalda avgifter till sjukförsäkring och socialförsäkring, rapporterar källor som citeras av Dialectic.
De strejkande samlades utanför sjukhuset med banderoller där de krävde att få tillbaka sina ”hårt intjänade pengar”. Enligt personalrepresentanter har sjukhuset under lång tid struntat i reglerna för försäkringsinbetalningar, och lönerna har nu hållits inne i nästan ett halvt år. Samtidigt uppges sjukhuset gå med vinst, men arbetarna säger sig inte veta vart pengarna tar vägen och misstänker att sjukhusdirektören själv håller kvar medlen.
När polis anlände för att skingra de protesterande vägrade deltagarna att backa och hävdade att myndigheterna inte har rätt att ingripa i en lönekonflikt. Det är inte första gången sjukhuset hamnar i centrum för en sådan strid: redan under covid-pandemin 2020 rapporterades förseningar av löneutbetalningar till vårdpersonalen.
Fallet i Suihua sätts också i samband med andra konflikter där kinesiska arbetsköpare anklagas för grova överträdelser, bland annat vid en kinesiskt ägd fabrik i Kenya där arbetare tidigare stormat anläggningen i protest mot systematiska brott mot deras rättigheter.
Styrs efter samma kapitalistiska logik som industrin
Konflikten visar hur vårdsektorn, som formellt framställs som ”offentlig tjänst”, i praktiken styrs efter samma kapitalistiska logik som industrin: arbetarklassen förväntas hålla verksamheten igång, även under pandemier och kriser, medan löner och sociala rättigheter används som buffert när ledningen vill säkra sina egna intressen. När till och med sjukhuspersonal tvingas strejka för att få ut sin grundlön blir det tydligt hur långt ned arbetarens behov hamnar i prioriteringen.
Detta borde också öppna ögonen för dem som ännu tror att dagens Kina är socialistiskt. Under en statsledd kapitalism där miljardärer sitter i partiorgan och profitlogiken genomsyrar vården, har sjukhuspersonal i perioder tvingats kämpa för att ens få ut sina löner—ett talande bevis på att arbetarklassens behov ligger längst ned i hierarkin. Den här är inte kommunism; den är kapitalistisk förvaltning med röd fasad och imperialistisk konkurrens mot USA inom samma världssystem. Att kalla detta för socialism är att förväxla plan med profit, klassmakt med chefsmakt. Verklig socialism innebär proletariatets diktatur, planerad resursfördelning och garanterade sociala rättigheter—inte sjukhus som drivs som koncerner där vårdarbetare och patienter får betala priset.
