UTRIKES Medlemmarna i Starbucks Workers United har inlett röstning om en landsomfattande strejk mot den största kafékedjan i världen, efter åratal av uteblivna löneökningar, försämrade arbetsvillkor och systematiska brott mot facklig organisering. Enligt fackets uttalande planeras omkring 70 protestaktioner i 60 städer.
Konflikten går tillbaka till 2021, då arbetarna först krävde kortare arbetsdagar, rättvisa löner och trygga anställningar. Trots att 80–90 % av avtalsfrågorna enligt facket redan är förhandlade, vägrar företaget gå med på de centrala ekonomiska punkterna – en vägran som fackrepresentanten Sylvia Baldwin kallar “politiskt motiverad och medvetet obstruerande”.
Klyftan mellan ledning och arbetare är monumental:
Starbucks vd tjänar nästan 98 miljoner dollar per år, medan den genomsnittliga årsinkomsten för en barista 2024 låg på drygt 14 600 dollar – en skillnad som förkroppsligar den amerikanska” kapitalismens absurditet.
Bolaget hävdar att det erbjuder “konkurrenskraftiga villkor” och hänvisar till låg personalomsättning, men i verkligheten handlar det om en disciplinerad arbetskraft under ständigt tryck, där ledningen till och med krävt att de anställda betalar för sina egna uniformer.
Starbucks-arbetarnas kamp har blivit en symbol för den nya vågen av facklig organisering i USA, där unga, lågavlönade arbetare i service- och detaljhandeln börjar utmana de globala koncernernas makt.
Denna konflikt visar något grundläggande: den amerikanska arbetarklassen återupptäcker klasskampens språk – i kaffekedjor, lager och snabbmatsrestauranger – där kapitalets glättiga yta spricker och exploateringen blir synlig igen trotts enorma resurser på propagandan emot facklig- och klasskamp.
