UTRIKES Tio vänster- och kommunistpartier i Nepal har gått samman för att bilda ett enat Kommunistiskt Parti, rapporterar People’s Dispatch. Samgåendet sker i förberedelse inför det nationella valet den 5 mars 2026, och sägs markera en ny fas i Nepals revolutionära rörelse. Det nya partiet uttrycker att man strävar efter att återuppbygga en gemensam klassfront mot den inhemska borgerligheten och imperialistiskt inflytande.
I det nya partiet ingår bland andra Nepals kommunistiska parti (maoistiskt) under ledning av Pushpa Kamal Dahal (Prachanda) och Nepals förenade socialistiska kommunistparti, lett av Madhav Kumar Nepal – båda tidigare premiärministrar. Den maoistiska ledningen har utsetts till huvudkoordinator, medan den andra, så kallade socialistiska flygeln innehar posten som samordnare. Partiets symbol blir en femuddig röd stjärna, och dess ideologiska grundslag slås fast som marxism-leninism, med en programmatisk betoning på ”vetenskaplig socialism med nepalesisk särart”.
Det enade partiet säger sig ha målet att försvara folkdemokratins landvinningar, bekämpa korruptionen och främja en socialistisk omvandling av landets ekonomi, enligt Dahals tal vid grundandet. Han menade att sammanslagningen inte enbart handlar om valtaktik utan om att återställa arbetarklassens och bondeklassens historiska enhet. Sammanslagningen sker i ett läge av politisk instabilitet. Efter de s.k. Gen Z protesterna i september 2025 mot förbudet av sociala medier, som krävde 74 dödsoffer, tvingades den tidigare premiärministern K. P. Sharma Oli att avgå och parlamentet upplöstes. Ett övergångsstyre under Sushila Karki, tidigare högsta domstolens ordförande, leder nu landet.
Ett steg mot socialismen eller bara tomma ord?
Kan då enheten mellan Nepals kommunistiska partier bli ett verkligt steg mot klassens konsolidering ? Kan man bryta med den gamla parlamentarismens rundgång? Det finns tydliga varningstecken på att så inte är fallet. Exempelvis är formler som “vetenskaplig socialism med nepalesisk särart” inget mer än en kopiering av det kinesiska kommunistpartiets bortförklaringar för att skydda kapitalet och förråda arbetarklassen! Ledarskapet domineras dessutom av tidigare regeringschefer som hittills verkligen inte åstadkommit någon socialistisk omvandling av landet, och Nepal har en lång historia av ”enhetsprojekt” som slutat i splittring.
Risken är uppenbar att borgerligheten genom den här ”enhetsfronten” försöker kanalisera missnöjet i samhället, och drar in bönder och arbetarklass i ett nytt valblock som förvaltar snarare än omdanar. Löften om att “försvara folkdemokratins landvinningar, bekämpa korruption och främja socialistisk omvandling” låter bra—men det är i grunden samma linje som förespråkas av opportunister i Ryssland, USA, och andra delar av världen där man strävar efter en reformism som administrerar kapitalismen istället för en revolution. Utan ägandeskifte på produktionsmedlen, planerad produktion och organisering av proletariatet förblir de bara tomma ord.
