UTRIKES Nobels fredspris delas i år som bekant ut till en politiker som ställt sig positiv till USA:s intervention i det egna landet: Maria Corina Machado, extremhögerpolitikern i opposition mot Venezuelas regering under Maduro – och som ställt sig positiv till en USA-intervention i hemlandet.
Utdelningen ska ske idag, onsdagen 10 november, men ännu är det oklart om Machado dyker upp till pressträff och utdelning. Just nu lever hon gömd i hemlandet och har antagligen svårt att lämna det, eftersom hon har reseförbud och inget pass. Det är möjligt att hon har smugglats ut med hjälp av USA. Klarar hon av att ta sig till den traditionella pressträffen i Oslo så väntar hennes politiska bundsförvanter på plats: Argentinas president Javier Milei, Ecuadors president Daniel Noboa och Paraguays president Santiago Peña vid prisceremonin – alla USA-presidenten Trumps allierade i Latinamerika.
Det finns naturligtvis inga meriter man kan hänvisa till för hennes utmärkelse. Hon har varit en tydlig och entusiastisk anhängare till Trump, och till Netanyahus folkmordspolitik i Palestina. Vente Venezuela – hennes rörelse – har ett samarbetsavtal med Netanyahus Likudparti om “politiska, ideologiska och sociala frågor”. De ska också arbeta tillsammans för att utveckla samarbetet i frågor som rör “strategi, geopolitik och säkerhet”. Det är svårt att hitta något om fred i hennes politiska gärning, men det är naturligtvis inte heller poängen.
Poängen är att upphöja en person som ställer sig fullständigt solidarisk med USA-imperialismens agenda i världen, och i synnerhet i Latinamerika. Poängen är att visa och tydliggöra att Latinamerika har att inrätta sig efter USA:s intressen och imperialistiska planer – det är inte svårare än så. Poängen är också att visa att humanistiska, borgerliga värderingar har spelat ut sin roll. Det finns ingen plats för prat om fred och förhandlingar i en värld som vacklar på gränsen till ett nytt storkrig. Då kan man problemlöst dra Alfred Nobels regler för priset i smutsen och skratta åt gångna tiders naiva vetenskapsmän.
Protesterades det? Jo, i Oslo har man bland annat ställt in fackeltåget till ära för fredspristagaren. De 17 medlemsorganisationerna i Norges Fredsråd beslöt efter en diskussion att fredspristagaren inte speglade paraplyorganisationens värdegrund. Svenska Freds är mer ljummen i sin kritik – det är problem att ge priset till politiker överlag tycker man, och det borde nog ha gått till FN.
Protesterna är också mer eller mindre protesterande, och mer eller mindre borgerliga i mainstream-media – när det blir sprickor mellan USA:s imperialistiska agenda och EU:s är det läge att inte riktigt ställa upp på prisbelöning av den rena Trumpismen.
För kommunister bör det väl vara klart att ingen verklig fredskämpe någonsin kommer att få Nobels fredspris. Fred är en bisak i de imperialistiska giganternas kamp om världen medan kriget är en nödvändighet.
Det kan ju vara på sin plats att citera Lenin uttalande i Socialismen och kriget, där han säger ”Ingen verklig fred är möjlig så länge kapitalismen består.” Eller kanske är det bättre med ett citat ur Om freden: ”Vi vill en fred som inte bygger på våld, utan på arbetande folks samverkan.” Det sista säger nog allt om skillnaden mellan imperialisternas fred och kommunisternas.
