UTRIKES FACKLIGT Utskottet för sysselsättning och sociala frågor i Europaparlamentet höll den 28 januari en utfrågning om arbetsvillkoren på Amazons europeiska lager. Ledamöter riktade skarp kritik mot bolagets personalstyrning, rapportering av arbetsskador och hårda produktionskvoter – och anklagade Amazon för att använda digitala verktyg som i praktiken innebär övervakning av arbetare och kan avskräcka facklig organisering.
Amazon representerades av vice vd:arna Stefano Perego och Lucy Cronin, samt koncernens chefsjurist David Zapolsky. Företaget avvisade anklagelserna om “spionage” och hävdade att tekniken används för säkerhet, varuflöden och effektivitet, samt att man samarbetar med lokala representationer och fackliga parter i flera länder.
Under utfrågningen lyftes konkreta exempel på konflikter kring kontroll och arbetsmiljö. I Frankrike bötfälldes Amazon 2024 efter kritik mot lagerstyrning där skannrar och uppföljningssystem pressade arbetare att motivera pauser och tempo. Ledamöter tog också upp uppmärksammade fackliga fall i Centraleuropa, däribland Slovakien, där en facklig företrädare enligt lokal medierapportering avskedades kort efter att en ny facklig struktur bildats på arbetsplatsen.
Utfrågningen sker samtidigt som Amazon genomför en ny stor nedskärningsvåg på tjänstemannasidan. Enligt uppgifter om ett internt meddelande rör det sig om cirka 16 000 jobb, efter en tidigare neddragning hösten 2025, och företagets motiv beskrivs som att “minska ledningslager” och byråkrati.
Monopolets logik
Det här är spel för gallerierna. Samma EU-institutioner som bjuder in Amazon till ”utfrågningar” garanterar i praktiken koncernens makt genom den inre marknadens regelverk, fri rörlighet för kapital och ett arbetsrättsligt lapptäcke som pressar löner och splittrar facklig styrka. När monopolkapitalet kan behandla böter som driftskostnad och rationalisera med övervakningsalgoritmer, är det uppenbart att problemet inte är brist på ”dialog”, utan ägandet och makten över produktionen. Arbetarklassen kan inte förlita sig på parlamentariska ritualer – den måste organisera, slå tillbaka på golvet och resa kravet på samhällelig kontroll över logistikkedjorna. Endast med arbetarmakt över produktionsmedlen bryts monopolets diktat.
