PARTIET Riktpunkts Josef Brant fick möjlighet att ställa några frågor till Dimitris Koutsoumbas, generalsekreterare för det grekiska kommunistpartiets centralkommitté, i samband med hans Sverigebesök. Vi vet att många läsare har väntat på intervjun, så vi är glada att äntligen se den i tryck! Det har tagit lite tid på grund av att mycket hänt i Grekland den senaste tiden, och de grekiska kamraterna har haft annat att tänka på än att slutgranska och färdigställa intervjun – men svaren på Riktpunkts frågor är lika aktuella fortfarande!
Riktpunkt: Vilka är de faktorer som hittills har gjort det möjligt för KKE att utveckla sina krafter och spela en viktig roll i det grekiska folkets kamp och i den politiska utvecklingen i Grekland?
Dimitris Koutsoumbas: Efter de kontrarevolutionära omvälvningarna vek sig inte vårt parti, det gick inte med strömmen. När andra sänkte den röda fanan med hammaren och skäran, höjde KKE den högt – ett exempel är förstasidan i KKE:s centralkommittés organ, dagstidningen Rizospastis, där det under det mörka året 1991 stod: ”Håll den röda fanan högt – hoppet finns i folkens kamp.”
KKE höll fast vid sina principer, vid marxismen–leninismen och sina revolutionära symboler. Genom att studera erfarenheterna och orsakerna till socialismens störtande i Östeuropa och Sovjetunionen, och dra slutsatser av sin egen historia, lade partiet grunden för sin strategi och formulerade ett modernt revolutionärt program för kapitalismens omkullkastande – inte för ”reformer” eller förstatliganden inom ramen för dess barbari, något som bara ger systemet nya andningspauser.
Vi klargjorde och klargör för folket att dess egen makt är den enda förutsättningen för att kunna öppna en väg som tjänar dess egna intressen – en makt fri från exploatörer och exploaterade. Vi klargjorde också att det inte finns något mellanstadium mellan kapitalism och socialism.
Vi avvisade deltagande i så kallade vänsterregeringar och i varje borgerlig regering och höll fast vid vårt ord. Med ansvar varande vi folket i tid när de som lovsjöng systemet utmålade SYRIZA som en räddare, vilken till slut visade sig vara en bödel för vårt folk. I dag säger många arbetare till oss att de inte kan föreställa sig vad som hade hänt om även vi hade gett efter; de erkänner att KKE hade rätt och uppskattar konsekvensen och integriteten mellan ord och handling.
KKE tog strid mot socialdemokratin i alla dess former och avslöjade fällan med de så kallade antihögerfronterna, vars syfte var att göra vårt parti till ett bihang.
När vi alltså valde denna svåra väg hävdade andra krafter – och vissa kommunistiska partier – att KKE var sekteristiskt, att det isolerade sig och att det skulle bli ensamt. Samma saker sades också när den grekiska Alla arbetares kampfront, PAME, bildades.
Utvecklingen för de krafter som följde de påstått ”breda sammanslutningarna” och den så kallade ”vänsterns enhet” är i dag välkänd. Samtidigt har de krafter som stöds av KKE blivit den ledande kraften i fackföreningarna på landets stora sjukhus, bland läkare, lärare och studenter för tredje året i rad, och för några dagar sedan – efter 100 år – har den också blivit den ledande kraften i de offentliganställdas centralorganisation, ADEDY.
Riktpunkt: KKE går mot sin 22: a kongress med parollen: ”Ett starkt KKE, stadigt i varje prövning, redo för historiens kallelse till socialismen.” Vad är kongressens huvudtema?
Dimitris Koutsoumbas: Kongressens huvudtema är själva partiet. Partiet vars hela funktion, tillståndet hos dess krafter, måste bringas i full överensstämmelse – i snabbare takt och mer effektivt – med dess revolutionära program och stadgar.
Vi genomför en sträng granskning och inspektion av våra krafter för att se i vilken utsträckning de, först och främst ideologiskt och politiskt, är redo att möta den hårda och intensiva klasskampen. Vi strävar efter att vårt parti ska vara redo för allt, när som helst och under alla omständigheter – att vara, som vi säger, ett ”parti för alla väderförhållanden”.
Vi fokuserar på hur våra organisationer ska verka dagligen med målet att vårt revolutionära program och vår strategi förs fram i varje led av organisationernas arbete. Med denna kämpande hållning koncentrerar vi oss trots svårigheterna på hur de ska övervinnas. Vi vill att ett motsvarande avgörande steg tas i aktiviteten hos partiets medlemmar och vänner också utomlands.
Vårt partis revolutionära program antogs 2013. Med dessa grundvalar förberedde sig vårt parti också för frågorna kring det imperialistiska kriget redan 2017, vid vår 20:e kongress – det vill säga i ett till synes lugnt skede, långt före de imperialistiska krigen i Ukraina och Mellanöstern. Vi satte upp det imperialistiska kriget som en central diskussionsfråga, liksom skärpningen av motsättningarna, de imperialistiska allianserna samt kommunisternas hållning inför risken för ett mer direkt grekiskt engagemang, men också inför själva kriget.
KKE studerar sin motståndare – det kapitalistiska systemet – noggrant och känner väl dess reaktionära natur och karaktär. Partiet vet att detta system endast föder exploatering, kriser, krig, en generalisering av fattigdomen och flyktingskap. Därför är partiets orientering inriktad på systemets revolutionära störtande och på uppbyggnaden av socialismen–kommunismen.
Riktpunkt: EU och Nato driver på för ett rekordartat återupprustningsprogram. Hur kopplar KKE kampen mot de militära utgifterna till kampen för löner och sociala krav, så att den antimilitaristiska/antikrigsfronten blir effektiv och har sina rötter i arbetarklassen?
Dimitris Koutsoumbas: Stormiga tider med stora skakningar närmar sig för det kapitalistiska systemet. Detta är ingen godtycklig prognos: motsättningarna skärps, en ny kapitalistisk kris står inför dörren och två imperialistiska krig – i Ukraina och i Mellanöstern – pågår redan, trots de allt intensivare processerna för en så kallad imperialistisk fred just nu, det vill säga en fred med ”pistolen mot folkens tinning”. Antalet heta krigshärdar uppgår till dussintals.
EU, regeringarna och deras ”krigsministrar” kräver uppoffringar av folken för kriget och uppmanar oss att vänja oss vid kistor täckta med EU:s flagga. De driver redan igenom brutala nedskärningar av rättigheter och behov, vilket kvävs för att krigsekonomins koncerner ska kunna berika sig.
Det grundläggande problemet i den internationella kapitalistiska ekonomin i dag är att det finns enorma mängder kapital som ligger overksamt, eftersom de koncerner som äger det inte får ut så stora vinster av sina investeringar som de eftersträvar. Därför sker en överackumulation av kapital.
Den ”gröna” och digitala omställningen nådde, trots att de är lönsamma, inte den vinstnivå som kapitalisterna förväntade sig. Därför vänder de sig i dag ännu mer aggressivt mot krigsekonomin. De vet att de på så sätt inte bara öppnar en relativt outnyttjad marknad – rustningsindustrin – utan också att det inte finns någon större förstörelse och värdeförstöring av kapital än genom krig. Endast på detta sätt kan infrastruktur och industrier förstöras, och genom återuppbyggnaden ur krigets ruiner kan deras vinster återupplivas och deras ruttna system få en andningspaus.
Det handlar inte om någon konspiration – så fungerar systemet. Så länge de inte hittar marknader att investera i, skärps konkurrensen om de existerande marknaderna, om vem som ska kontrollera dem.
Kampen mot krigsplanerna med den klassmedvetna arbetarrörelsen i spetsen utgör ett viktigt arv och en värdefull erfarenhet, som exempelvis hamnarbetarnas strider i Pireus hamn i Grekland för att vägra lossa krigsmateriel till terrorstaten Israel, avsett för folkmordet på det palestinska folket.
Förföljelserna mot den kommunistiske ordföranden för fackföreningen ENEDEP, M. Bekris, mötte internationell proletär solidaritet, även från fackföreningar i Sverige. Talande är också den kamp som just nu förs av småbrukare och boskapsuppfödare, som med sina traktorspärrar över hela Grekland kräver verkliga stödåtgärder för att kunna överleva och möter den borgerliga Nya Demokrati-regeringens envisa hållning, en regering som påstår att det inte finns pengar för deras behov.
Denna kamp visar på att det samtidigt flödar en kaskad av miljarder till krigsförberedelserna. Bönderna kräver garanterade priser för sina produkter, medan EU och regeringen säkrar kontrakt till krigsindustrins hökar, samt till redare och storkapitalister inom byggsektorn.
Det är nödvändigt att arbetarnas och folkets kamp utvecklas ännu mer i denna riktning, genom att ställa avgörande krav såsom:
- Inga uppoffringar av arbetarklassens och folkets rättigheter för krigets slakt, ingen inblandning i krigsplanerna.
- Frigörande från och utträde ur varje imperialistisk allians – med folket vid makten.
Riktpunkt: Den så kallade ”Gröna omställningen”, EU:s system för handel med utsläppsrätter, de ”gröna” obligationerna mm. gynnar i stor utsträckning koncernernas vinster och leder inte till verkliga sänkningar av räkningarna för folket. Hur förs den kamp som kan slå sönder kapitalets ”gröna” fasad? Vilken klasspolitik föreslår KKE i stället?
Dimitris Koutsoumbas: Denna fasad har redan spruckit, eftersom det är djupt provocerande att EU, regeringarna och storkapitalet framställer sig som miljöns beskyddare – samma krafter som oroade sig och pekade finger åt folken för att de skulle förorena miljön med … plastsugrör. Det är de som räknade utsläpp i milligram, och i dag är det exakt samma aktörer som bombar och sprider förödelse, och i första hand dödar hela folk, samtidigt som de förstör miljön. För vad är kriget om inte den främsta och oåterkalleliga förstörelsen av miljön?
Alla löften om billigare energipriser för folket genom förnybara energikällor har rasat samman. Energimarknaden avreglerades, energibörsen skapades och energi förvandlades till en börsvara, där energikoncernerna berikar sig. Allt börjar och slutar med målet om deras lönsamhet.
Den enda utvägen är att energin, natur- och mineralrikedomarna samt överföringsnäten blir folkets egendom, så att folket kan njuta av billig och riklig energi genom att utnyttja alla former av energi, befriat från vinstintresset och från företagskoncernernas exploatering.
Riktpunkt: Med det nyliga valet av Zoran Mamdani – en socialdemokrat och reformist – till borgmästare i New York, hur bedömer KKE projekt av typen DSA (Democratic Socialists of America)? Leder de arbetarklassens vrede bort från revolutionär politik, eller kan sådana krafter, som det påstås, utnyttjas taktiskt utan att försvaga den klassmässiga linjen?
Dimitris Koutsoumbas: Detta är ett välspelat scenario, som vi sett många gånger tidigare – med Obama, Biden, Boric i Chile m.fl. Å ena sidan förs återigen föreställningen fram att kapitalismen kan förvaltas på ett ”mänskligt” sätt, och å andra sidan utmålar Trump och liknande krafter honom som en farlig kommunist, något som han till och med förnekar själv. Det rör sig om ett bankrutt narrativ som göder den borgerliga förvaltningens bipolära växling och sår besvikelse och reaktion hos folket.
Det så kallade ”nya hoppet”, som ställs mot extremhögern och ”trumpismen”, har redan hunnit möta Trump och utbyta artigheter med honom …
Mamdanis förslag rör sig helt inom ramen för den borgerliga förvaltningen: hyresfrysningar eller en symbolisk skatt för syns skull på de rika. Han representerar det mer kosmopolitiska skiktet av kapitalet, logiken om ”det mindre onda” och låga krav. I USA är frånvaron av ett revolutionärt kommunistiskt parti – det vill säga ett självständigt politiskt uttryck för arbetarnas och folkets intressen – uppenbar.
Den avgörande frågan för arbetarklassen och folket i USA, liksom överallt, är hur de ska frigöra sig ideologiskt och politiskt från den borgerliga klassens strypgrepp, hur de ska föra fram sina egna självständiga intressen mot alla fraktioner av kapitalet och deras politiska företrädare. I detta spelar uppbyggandet av ett starkt kommunistiskt parti en avgörande roll.
Riktpunkt: När ledarna för den nynazistiska organisationen Gyllene gryning i Grekland friges, vad avslöjar detta om den grekiska borgerliga statens klasskaraktär? Vilka omedelbara åtgärder kräver KKE för att förhindra att fascisterna omorganiserar sig i bostadsområden, skolor och på arbetsplatser?
Dimitris Koutsoumbas: Arbetarklassens och folkets vaksamhet och mobilisering spelade utan tvekan en avgörande roll för att nazisterna dömdes som en kriminell nazistisk organisation av de borgerliga domstolarna. KKE spelade med sina krafter en ledande roll i den massrörelse som verkade i denna riktning. Men, som historien gång på gång har visat, behandlas sådana fascistiska och nazistiska organisationer av staten och rättsväsendet i enlighet med den borgerliga klassens aktuella behov och prioriteringar.
Deras påstått antisystemiska utfall avslöjas naturligtvis, eftersom deras kopplingar till delar av statsapparaten är välkända. Det är den borgerliga staten som i ena stunden stärker och i nästa begränsar deras verksamhet, eftersom den använder dem som ett skrämselverktyg och som en politisk reserv. Målet är uppenbart: att skrämma och slå mot arbetarnas och folkets rörelse, sprida antikommunism, framställa socialdemokratiska och liberala regeringar som ”det mindre onda” och kanalisera det folkliga missnöjet.
Folket måste avvisa de olika ”antifascistiska” uppropen till samverkan med socialdemokratin, eftersom även den tjänar och stöder det kapitalistiska system som föder och reproducerar fascismen.
Folket har nu både erfarenheten och styrkan att slå exploatörernas planer i spillror. Det förutsätter att man riktar in sig på den verkliga motståndaren: det barbariska systemet – kapitalets diktatur – i alla former av borgerlig förvaltning, från de mest brutala och repressiva till de mest raffinerade, som döljer den djupa verkliga ojämlikheten och den kapitalistiska exploateringen bakom formell jämlikhet.
Det gäller att organisera kampen inte bara för isolering av de kriminella nazisterna och fascismen överallt, utan också för att genom organisering och handling skapa förutsättningarna för att befria sig från människans exploatering av människan – för social frigörelse och socialism.
Riktpunkt: Det finns i dag krafter inom den internationella kommunistiska rörelsen som menar att folkens perspektiv för att bekämpa kapitalismen, USA, EU och Nato är att stödja Ryssland ”eftersom det utgör en antiimperialistisk kraft” och Kina ”eftersom det bygger socialismen”. Hur är KKE:s ståndpunkt?
Dimitris Koutsoumbas: Det imperialistiska kriget i Ukraina har skapat nya och fördjupat gamla ideologisk-politiska skiljelinjer inom det som brukar kallas den internationella kommunistiska rörelsen.
I den långvariga diskussionen om vad imperialism är – och om hållningen till de inom-imperialistiska motsättningarna, samt till socialdemokratiska krafter och ”progressiva” regeringar, om vår epoks karaktär, om arbetarklassens karaktär och roll, och om principerna för den socialistiska uppbyggnaden m.m. – har frågan om det imperialistiska kriget och de kommunistiska partiernas hållning till den egna borgerliga klassen och dess imperialistiska allianser nu framträtt tydligare än tidigare.
De kommunistiska partier som tidigare identifierade imperialismen enbart med USA:s och vissa starka europeiska kapitalistiska staters aggressiva utrikespolitik – och därmed förskönade andra kapitalistiska staters roll – ser nu i Ryssland eller Kina vissa ”antiimperialistiska krafter” eller till och med en ”antiimperialistisk axel”. På detta sätt försöker de godtyckligt och ovetenskapligt bortse från de inom-imperialistiska motsättningarna och konkurrensen som utgör den grundläggande orsaken till de imperialistiska krigen.
De för fram föreställningen om en rättvis, fredlig och multipolär värld, och vissa av dem stödjer antingen den kapitalistiska Europeiska Unionen eller det kapitalistiska Kina eller Ryssland som ”nya poler” och som ett motblock till USA. I stor utsträckning identifierar de dessa krafter med arbetarklassens och folkets intressen i sina respektive länder.
Vi avvisar varje samarbete med borgerliga krafter och regeringar i den falska ”antifascismens” och den bedrägliga ”antiimperialismens” namn. Vi går i spetsen för kampen mot USA, Nato och EU, mot Greklands inblandning i det imperialistiska kriget, liksom för arbetarnas och folkets kamp för sina rättigheter, och samlar krafter för brytningen med det kapitalistiska systemet och de imperialistiska allianserna.
På så sätt värnar vi vår självständiga strategi och låter oss inte dras in i tjänst för det ena eller det andra imperialistiska blocket – vare sig det som påstår sig bekämpa en revision av den internationella rätten, eller det euroasiatiska block som håller på att formas och som förespråkar en påstått rättvis arkitektur för internationella relationer och en multipolär värld. Folken kan, genom sin självständiga kamp och med kommunisterna i spetsen, bana väg för sina egna intressen – för den nya världen, socialismen–kommunismen.
Intervju: Josef Brant
Översättning: Jannis Konstantis
Språkgranskning: Marina Weilguni
Lärorikt intervju