UTRIKES Mediakoncernen Paramount Skydance har dragit Warner Bros. Discovery (WBD) inför domstol i ett försök att stoppa – eller åtminstone bromsa – en planerad affär med Netflix. Paramount anklagar WBD:s ledning för bristande insyn och medvetet mörkande av villkoren i den föreslagna uppgörelsen, som innebär att delar av bolagets tillgångar säljs till streamingjätten. Kärnan i tvisten är påståendet att styrelsen gynnar Netflix på bekostnad av övriga ägare. Paramount säger sig ha lagt ett bud på 30 dollar per aktie kontant, medan Netflix-affären värderar aktien lägre, till 27,75 dollar styck.
I sin stämning kräver Paramount att WBD tvingas redovisa hur värderingen gjorts, med argumentet att bolaget ”medvetet undervärderats” till förmån för Netflix. Samtidigt trappar Paramount upp en proxy-strid: man försöker byta ut delar av WBD:s styrelse, lägga in spärrar i bolagsordningen mot uppdelning eller försäljning av nyckelverksamheter utan kvalificerad majoritet, och utmålar nuvarande ledning som ett hinder för aktieägarnas ”lagliga rätt” till högsta möjliga avkastning. Bakom Paramounts offensiv står bland andra tech-miljardären Larry Ellison, som garanterat upp till 40 miljarder dollar i finansiering åt sin son, Paramount-chefen David Ellison.
Warner Bros. Discovery avvisar allt tal om oegentligheter och försvarar Netflix-affären som det ”strategiskt tryggare” alternativet. Ledningen pekar på att Paramounts bud bygger tungt på lånefinansiering och därmed riskerar att falla om kreditmarknaden skakar. Affären med Netflix presenteras istället som ett stabilt sätt att säkra kassaflöden och ”skapa långsiktigt värde”, samtidigt som man försöker lugna samarbetspartners och annonsörer i en bransch präglad av hård konkurrens, fallande reklamintäkter och växande skulder.
Ingen principiell skillnad mellan vilka koncerner som vinner dessa maktkamper
Bakom juridiken och PR-språket döljer sig en klassisk konflikt mellan fraktioner av det internationella finanskapitalet om kontrollen över kultur- och underhållningsindustrin. Oavsett om Netflix eller Paramount drar det längsta strået innebär koncentrationen av ägandet fortsatt makt hos ett fåtal miljardärer, medan konsekvenserna för arbetarna i branschen – ytterligare nedskärningar, osäkra anställningar och pressade villkor – redan syns i form av återkommande strejker inom film-, tv- och spelindustrin. För arbetarklassen är det ingen principiell skillnad mellan vilka koncerner som vinner dessa maktkamper; avgörande blir om facken och de anställda själva lyckas organisera motstånd mot den pågående vågen av fusioner, uppköp och ”rationaliseringar” som tjänar kapitalets vinster snarare än dem som skapar värdena. De här rörelser av kapital slutar aldrig sin marsch mot monopolisering. Endast i ett samhället under Proletär diktatur och där folkets behov styr, inte profitjakt kan monopolisering, fusioner, uppköp och ”rationaliseringar” sluta.
