UTRIKES USA:s president Donald Trump förutspår öppet att Kuba står inför ett sammanbrott sedan Caracas slagits ut som central allierad. I en intervju med Fox News-profilen Sean Hannity hävdade Trump att den kubanska ekonomin är ”kritiskt beroende” av venezuelanska pengar, olja och politiskt skydd, och att denna livlina nu brutits. ”Jag vet inte hur de kan överleva utan venezuelansk olja”, sade han och målade upp bilden av ett land utan alternativ i ett tilltagande energinödläge.
Trump passade samtidigt på att lyfta fram sin utrikesminister Marco Rubio som nyckelfigur i strategin mot Kuba och kallade honom en ”magnifik” expert på regionen. När Hannity anspelade på att den hårda kursen mot Havanna också kan vara en personlig hämnd från Rubio – formad i den antikommunistiska exilkubanska miljön i Florida – avfärdade presidenten inte tolkningen utan kommenterade lakoniskt: ”Möjligen var det så.” Rubios egen politiska profil har odlats kring berättelsen om en familj som flytt undan den kubanska revolutionen, trots att dokument senare visat att släkten lämnade Kuba redan 1956, före Castros maktövertagande, och dessutom skakats av skandaler kring missbruk av partimedel.
Att Trump nu använder Venezuelas kuppartade omvandling som språngbräda för att strypa Kuba visar den verkliga kärnan i Washingtons politik: inte ”demokrati”, utan kontroll över resurser och utslagning av varje stat som försöker bryta sig ur den imperialistiska ordningen. Genom att slå undan Venezuelas stöd hoppas USA tvinga Kuba in i ett läge av permanent energibrist, social kris och öppning för kapitalets återinträde. För arbetarklassen i regionen innebär detta inte ”frihet”, utan hot om att två länder – först Venezuela, sedan Kuba – dras in i samma nyliberala experiment där folkets behov offras för USA-kapital.
