UTRIKES Mexikos utrikesdepartement (SRE) har bekräftat att landet skickat två örlogsfartyg från Veracruz med sammanlagt 814 ton humanitär hjälp till Kuba. Leveransen sker medan ön befinner sig i ett akut läge med omfattande strömavbrott och brist på bränsle, kopplat till USA:s skärpta ekonomiska tryck mot energiförsörjningen.
Enligt SRE går det större fartyget, Papaloapan, med cirka 536 ton basvaror: bland annat mjölk, köttkonserver, bönor, ris, fiskkonserver, vegetabilisk olja samt hygienartiklar. Det andra fartyget, Isla Holbox, lastar cirka 277 ton torrmjölk. Resan beräknas ta omkring fyra dagar. Myndigheten uppger också att ytterligare över 1 500 ton (torrmjölk och bönor) är planerat för kommande sändningar.
Hjälpsändningen sker samtidigt som Mexiko försöker navigera mellan solidaritet med Kuba och risken för repressalier från USA. President Claudia Sheinbaum har sagt att regeringen arbetar diplomatiskt för att kunna återuppta oljesändningar, men utan att dra på sig sanktioner. I samma rapportering framgår att Donald Trump offentligt hävdat att han uttryckligen begärt att Mexiko ska stoppa oljeflöden till Kuba – och att Mexiko “inte skickar olja”. Sheinbaum har å sin sida förnekat att frågan tagits upp i deras senaste samtal, men medgett att ämnet berörts i kontakter mellan Mexikos och USA:s utrikesledning.
Här syns imperialismens mekanik i klartext: när energi och handel görs till vapen reduceras ”marknaden” till statligt organiserat tvång för monopolkapitalets och stormaktens räkning. Den mexikanska hjälpen lindrar akut nöd, men bryter inte blockadens klasslogik – att kväva ett helt folk tills det kapitulerar inför kapitalets ordning.
Lösningen ligger inte i vädjanden till Washington eller i symbolpolitik, utan i internationell arbetarsolidaritet och en organiserad kamp som bryter strypgreppet: att säkra energiförsörjning, produktion och handel under arbetarklassens kontroll, så att Kubas och hela regionens försörjning inte längre kan användas som pressmedel i ett imperialistiskt spel.
