UTRIKES FACKLIGT Enligt uppgifter i den sydafrikanska tidningen Daily Maverick har Zveli Mkhize, kassör i en lokal gren av Abahlali baseMjondolo (”Shack Dwellers”), skjutits ihjäl av två okända gärningspersoner i Gauteng. Angreppet ska ha skett när han var på väg till ett möte. Polisen har, enligt samma uppgifter, ännu inte meddelat några gripanden.
Mordet sätts in i ett mönster där lokala aktivister – särskilt de som organiserar boende i kåkstäder och fattiga stadsdelar – återkommande utsätts för hot, trakasserier och dödligt våld i konflikter som rör mark, bostäder och kommunal service. Abahlali baseMjondolo grundades i Durban 2005 och beskriver sig som en demokratisk medlemsrörelse ”av de fattiga”, verksam i flera provinser och med över 180 000 medlemmar. Rörelsen uppger att 25 personer har dödats under dess kamp sedan 2009.
Amnesty International har i flera rapporter varnat för attacker mot Abahlali-medlemmar och för statens bristande skydd samt utbredd straffrihet. I en genomgång av hot och mord i eKhenana i KwaZulu-Natal beskriver Amnesty hur trakasserier, attacker och dödligt våld fortsatt, samtidigt som utredningar ofta inte lett till ansvar för förövare.
I eThekwini-området har flera uppmärksammade fall de senaste åren kopplats till Abahlali-aktivister. Mail & Guardian har rapporterat om ett större antal dödade aktivister i kampen om mark. Samtidigt finns enstaka domar: News24 rapporterade 2023 att gärningsmannen bakom mordet på Ayanda Ngila dömdes till 15 års fängelse.
Arbetarklassen kan inte luta sig mot den borgerliga staten
För arbetarklassen visar mordet att bostadsfrågan under kapitalismen aldrig “bara” är socialpolitik, utan en del av klasskampen: mark, hyror och kommunal service är profitfält, och när de fattiga organiserar sig hotas lokala maktnätverk, byggkapital och deras politiska beskyddare. Statens tal om “utredning” räcker inte när samma stat i praktiken låter straffriheten leva vidare – genom passivitet, selektivt rättsväsende och skydd av egendomsordningen.
Därför blir slutsatsen nödvändigtvis politisk: arbetarklassen kan inte luta sig mot den borgerliga staten för skydd, utan måste bygga egen kollektiv styrka, självförsvar av organiseringen och solidaritet över sektorer och provinser, tills kampen kan bryta den ordning där människors hem görs till varor och där aktivister mördas för att de stör kapitalets “rätt” till mark och profit.
