UTRIKES Läget i kriget mot Iran är komplicerat, inte minst för att flera olika kurdiska grupper i både Iran och Irak just nu verkar förbereda sig för en markoffensiv mot regimen i Iran. Det uppges att stridande från den militanta kurdiska separatistorganisationen PJAK som är baserad i Irak intog positioner i bergen i nordvästra Iran redan i måndags. Det är ännu oklart i vilket stadium offensiven befinner sig, och hur olika kurdiska partier och grupper ställer sig till att göra gemensam sak med Israel och USA.
CNN har rapporterat om att CIA beväpnar kurdiska rebellgrupper i ett försök att få igång vad man kallar ett folkligt uppror mot den iranska regimen. Enligt uppgifterna skulle en offensiv börja inom ”några få dagar”. Samtidigt fortsätter USA och Israel med intensiva flyganfall längs den norra delen av gränsen mellan Iran och Irak, rapporterar The Guardian. En talesperson för den israeliska armén uppger att flygvapnet försöker försvaga Irans kapacitet i området för att öppna en väg mot Teheran.
I ett läge när kriget sprider sig i Mellanöstern och osannolika allianser bildas är det av största vikt att stödja det iranska folkets rätt att bestämma över sitt eget öde. I ett uttalande lyfter Irans Tudeh-parti att både USA och dess allierade, däribland Israel, liksom vissa iranska krafter i exil, nu strävar att utnyttja en situation där den religiösa ledningen dödats och ett visst maktvakuum uppstått för att främja sina egna intressen. ”Det iranska folket får inte låta sitt lands framtid avgöras genom utländsk inblandning eller genom att en auktoritär makt ersätts av en annan”, skriver man i uttalandet.
Tudeh-partiet påpekar att det iranska folket under årtionden burit en tung börda av förtryck, ekonomisk misär, miljöförstöring och brist på demokratiska friheter. Arbetare, lärare, pensionärer, kvinnor, ungdomar och studenter har gång på gång visat sitt mod genom protester och kamp, och man betonar att fortsatta bombningar och krigshandlingar mot landets infrastruktur – med civila offer som följd – kan inte tjäna folkets intressen. Erfarenheterna från andra länder i regionen visar tydligt att militär intervention och långvariga konflikter leder till sönderfall, inte till frihet och demokrati.
Avslutningsvis säger man: ”Att bevara den nuvarande maktstrukturen, eller att ersätta en enväldig ledare med ett nytt auktoritärt styre – oavsett form – kommer inte att motsvara folkets krav. Iran behöver en verklig demokratisk förändring grundad på folkets vilja. Irans framtid avgörs av dess folk!”
