UTRIKES FACKLIGT Disney förbereder nya nedskärningar och väntas säga upp upp till 1 000 anställda under de kommande veckorna. Enligt medier, rapporterade den 9 april att huvuddelen av neddragningarna väntas träffa koncernens samordnade marknadsföringsavdelning. Planerna togs fram innan Josh D’Amaro tog över som vd i mars 2026, men de blir de första större uppsägningarna under hans ledning.
Vid utgången av räkenskapsåret 2025 hade Disney omkring 231 000 anställda, vilket innebär att nedskärningarna omfattar mindre än en procent av personalstyrkan. Samtidigt är detta bara ännu ett steg i den större omstrukturering som pågått sedan Bob Igers återkomst 2022, där över 8 000 tjänster redan försvunnit. Företaget har inte velat bekräfta detaljerna offentligt.
I företagsledningens språk handlar detta om effektivisering, samordning och kostnadskontroll. Men för de anställda betyder samma process otrygghet, ökad arbetsbelastning och ännu ett bevis på att lojalitet nedifrån aldrig besvaras med lojalitet uppifrån. Att just marknadsföringen nu träffas visar också hur de stora mediekoncernerna försöker pressa fram en mer centraliserad och billigare organisationsmodell i en tid av streamingkrig, fallande traditionella tv-intäkter och hårdare konkurrens om publikens uppmärksamhet. Med andra ord: när vinsterna pressas omorganiseras arbetet, och personalen får bära kostnaden.
Disney framställs ofta som ett företag byggt kring fantasi, underhållning och kulturell produktion. Men bakom denna glättade fasad verkar samma kapitalistiska logik som i andra branscher. Arbetskraften behandlas som en post som kan rationaliseras bort när aktieägare, ledning och marknad kräver snabbare resultat. Att nedskärningarna sker i ett bolag med enorm global räckvidd gör bara motsättningen tydligare: ju större och rikare koncernen är, desto hårdare drivs kravet på att varje verksamhetsdel ska underordnas profitmålet. Därför är detta inte bara en nyhet om en mediejätte, utan ännu ett uttryck för hur monopolkapitalet försöker återställa marginalerna genom att skära i levande arbete snarare än i sin egen makt eller sina egna anspråk.
