UTRIKES FACKLIGT Indiska vänsterpartier höll den 24 april ett gemensamt möte i New Delhi till stöd för de arbetare som under våren deltagit i strejker och protester i Noida och andra industrizoner som riktpunkt rapporterade om tidigare. Peoples Dispatch rapporterade att CPI(M), CPI, CPI(ML) Liberation, RSP och Forward Bloc krävde en minimilön på 26 000 rupier i månaden i huvudstadsregionen, omedelbar frigivning av gripna arbetare, begränsning av kontraktsanställningar och tillbakadragande av de nya arbetskoderna.
Protesterna knöts till den bredare vågen av spontana arbetaraktioner som följt på stigande levnadskostnader och mycket låga löner i norra Indien. Tidigare i april att delstaten Uttar Pradesh redan tvingats höja minimilönerna efter stora protester i Noida.
Det avgörande här är att de mest utsatta arbetarna, många utan stark facklig struktur, ändå börjat röra sig kollektivt. Kapitalets syfte i Indien är att hålla hundratals miljoner arbetare i ett tillstånd av billig, otrygg och splittrad arbetskraft som kan pressas genom kontrakt, underleverantörer och informella system. När olika vänsterpartier nu ställer sig bakom de oorganiserade arbetarnas krav visar det att trycket underifrån blivit så starkt att också partiapparaterna tvingas förhålla sig till det. Men arbetarklassen får aldrig göra misstaget att överlåta sitt initiativ till partier som i avgörande ögonblick ofta söker kompromiss, klassamarbete och anpassning till den borgerliga ordningen.
Det handlar därför inte bara om några rupier mer i månaden, utan om huruvida arbetarklassen ska fortsätta fungera som utbytbar råvara för industrin eller börja samla sig som en självständig kraft mot kapitalets herravälde. Arbetarna måste ta initiativet i egna händer, utnyttja varje möjlighet som öppnas, även när vänsterpartier tillfälligt stöder kampen, men aldrig underordna sig dem. Med eller utan de s.k. vänsterpartier måste arbetarklassen organisera sig, driva fram sina krav och utmana kapitalet på egen grund. Bara ett verkligt marxistiskt-leninistiskt parti, fast i teori och praktik, kan vara arbetarklassens revolutionära förtrupp. Det är bakom ett sådant parti arbetarna måste sluta upp.
