INRIKES Jacob Wallenberg, ordförande för Svenskt Näringsliv, Investor och förmodligen landets största kapitalägare, menar att svenskarna har det ”ganska bra” och att ”alla” måste lägga i en extra växel. Uttalandet gjordes i samband med Svenskt Näringslivs Tillväxtdag i Stockholm, där Wallenberg varnade för att Sverige och Europa håller på att bli omsprungna av USA och Kina.
Enligt Wallenberg har konkurrensen hårdnat och Sverige måste därför prestera mer. På frågan om vilka som borde kämpa mer svarade han: ”Alla.” Han menade att befolkningen inte är tillräckligt ”hungrig”, eftersom många fortfarande har det hyggligt bra. Samtidigt lyfte han fram att Europa måste skapa bättre villkor för företag, investerare och så kallade high tech-bolag, så att dessa inte flyttar till USA.
Uttalandet väckte stark kritik från LO:s ordförande Johan Lindholm. Han menade att Svenskt Näringsliv helt tappat kontakten med verkligheten för landets arbetare. Lindholm pekade på att arbetarklassen redan pressats hårt av inflation, höga räntor, ökade matpriser, bränslekostnader och en växande oro för arbetslöshet. Han beskrev Wallenberg och hans krets som personer som ”ätit sig proppmätta på oxfilé och snittar”, samtidigt som arbetare gått på knäna.
Wallenbergs uttalande är avslöjande. När kapitalets företrädare talar om att ”alla” måste kämpa mer, betyder det i praktiken att arbetarklassen ska arbeta hårdare, acceptera högre press och bära kostnaden för kapitalets internationella konkurrens. Det är inte Wallenbergs egna barn, släktingar och klassfränder – de som vuxit upp i landets mest skyddade och bekväma miljöer – som i första hand kallas till större uppoffringar. Det är arbetarklassen och arbetarklassens barn som ska slita mer, pressas hårdare och vid behov även bära de yttersta konsekvenserna av kapitalets konkurrens: arbetslöshet, försämrade villkor och krigspolitik.
När vinsterna ska säkras kallas det tillväxt, investeringar och konkurrenskraft. När arbetarna kräver trygghet, lön att leva på och rimliga arbetsvillkor beskrivs de som för bekväma. Det Wallenberg egentligen säger är att arbetarklassen har det för bra för kapitalets behov.
Det är kapitalets logik i koncentrerad form: de som redan äger och kontrollerar produktionen kräver större uppoffringar från dem som skapar värdena. Wallenbergs ord visar inte ett missförstånd, utan en klassposition. För kapitalet är arbetarklassens trygghet alltid ett problem när den står i vägen för högre profit. Därför måste arbetarklassen svara med organisering, facklig kamp och en social front under arbetarklassens ledning.
