UTRIKES FACKLIGT Arbetare vid First Battery i Sydafrika gick den 6 juli ut i strejk sedan företaget gått vidare med uppsägningar av 165 arbetare trots fackets invändningar. First Battery tillverkar blybatterier för fordonssektorn och ägs av Metair Group, som är noterat på Johannesburgbörsen. NUMSA organiserar arbetare vid anläggningar i Benoni, East London, Cape Town och Durban.
Enligt NUMSA har First Battery förlorat viktiga kontrakt med fordonstillverkare i Sydafrika och levererar inte längre till bland annat BMW, Mercedes-Benz, Ford och Toyota. Facket menar att företaget i stället för att investera i lokal produktion och vinna tillbaka affärerna har valt att importera batterier från Tyskland för BMW. Därmed flyttas kostnaden för bolagets strategiska misslyckanden över på arbetarna i form av uppsägningar.
Konflikten rör därför mer än en enskild arbetsplats. Den berör hela relationen mellan Sydafrikas bilindustri, underleverantörer och landets industriella framtid. Batterier är en nödvändig komponent i fordonsproduktionen. Om tillverkning och leveranser ersätts med import, försvagas den lokala industrikedjan och arbetarnas ställning. NUMSA kopplar detta till Sydafrikas Automotive Masterplan 2035, som syftar till att höja det lokala innehållet i fordonsindustrin till 60 procent. Om underleverantörer lägger ned eller ersätter lokal produktion med import blir sådana mål tomma papper.
First Battery har erbjudit de uppsagda arbetarna ett avgångspaket på 10 000 rand, medan NUMSA kräver 200 000 rand. Skillnaden visar hur arbetsköparen värderar arbetarnas liv efter år av arbete i produktionen. För en arbetare i Sydafrika, där arbetslösheten är mycket hög och där en förlorad anställning ofta drabbar hela hushåll, är en uppsägning inte bara en individuell händelse. Den kan betyda långvarig fattigdom, skuld och försörjningskris för en hel familj.
Facket anklagar också företaget för att undanhålla information som behövs för meningsfulla förhandlingar, bland annat om kostnader, ledningens ersättningar och avtalsvillkor med fordonstillverkare. Det är en avgörande fråga. Arbetsköpare talar gärna om nödvändiga nedskärningar, men vägrar ofta ge arbetarna full insyn i de beslut, vinster, kostnader och strategier som används för att motivera uppsägningar. Utan sådan insyn blir “samråd” bara ett sätt att formellt förankra ett redan fattat beslut.
NUMSA kräver att uppsägningsbeskeden dras tillbaka, att företaget lämnar ut mer information och att parterna återgår till förhandlingar. Facket vill också undersöka alternativ som tillfälliga permitteringslösningar genom arbetsmarknadsinstitutioner i stället för permanenta uppsägningar. Detta är en konkret kamp för att bevara arbeten, men också en kamp mot en bredare avindustrialisering där företag behåller distribution och marknad men flyttar eller importerar själva produktionen.
First Battery-konflikten visar hur arbetare i underleverantörsledet betalar priset när bilindustrins kapitalströmmar förändras. Fordonsmonopolen, importkanalerna och de börsnoterade ägarna kan omorganisera produktionen över gränserna, men arbetarna sitter fast i de samhällen där fabrikerna finns. Därför är strejken inte bara ett försvar av 165 jobb, utan ett försvar av industriell kapacitet, lokala samhällen och arbetarklassens rätt att inte kastas ut i arbetslöshet när kapitalets affärsmodell ändras.
I ett land med massarbetslöshet måste uppsägningar behandlas som en social katastrof, inte som en bokföringspost. Arbetarnas krav på förhandlingar, insyn och jobbbevarande åtgärder pekar på den centrala frågan: produktionen kan inte lämnas åt företag som importerar när det passar vinsten och offrar arbetarna när kalkylen förändras.
