UTRIKES Cyperns kommunistiska initiativ har publicerat ett uttalande med anledning av årsdagarna för den fascistiska statskuppen den 15 juli 1974, organiserad av den grekiska militärjuntan i Aten och EOKA B (den högerextrema paramilitära organisation som bildades 1971 av general Georgios Grivas), samt den turkiska invasionen den 20 juli. I uttalandet varnas för nya imperialistiska planer rörande Cypernfrågan.
Uttalandet, som även återges på engelska på In Defence of Communism, lyder:
”De dystra årsdagarna av den förrädiska statskuppen och den turkiska invasionen sammanfaller med en period som präglas av en allt farligare utveckling kring Cypernfrågan.
De imperialistiska planerna i östra Medelhavet intensifieras, samtidigt som rapporter och politiska initiativ blir allt fler och kommer med nya förslag till lösning, centrerade kring en så kallad ”lös federation”, som i verkligheten innebär en konfederation och en konsolidering av två separata statsbildningar. Samtidigt pågår försök att ersätta dagens garantisystem med en ny NATO-ledd ”säkerhetsordning”, vilket skulle leda till att Cypern integreras ännu djupare i Natos strategiska planer.
Denna utveckling är en fortsättning på samma strategi som gav upphov till Cypernfrågan. Den förrädiska statskuppen som genomfördes av den grekiska militärjuntan och EOKA B, följd av den turkiska invasionen, var kulmen på en lång process där utländska NATO-imperialistiska interventioner utnyttjade och förstärkte nationalism och chauvinism. Detta ledde slutligen till den våldsamma delningen av vårt land och vårt folk för att tillgodose imperialistiska intressen i regionen.
Femtiotvå år senare består fortfarande ockupationen och delningen av vårt folk. Flyktingar kan fortfarande inte återvända till sina hem, koloniseringen av de ockuperade områdena fördjupas, och samma krafter som spelade den ledande rollen i att skapa Cypernfrågan försöker nu presentera nya lösningar som befäster följderna av 1974 års brott som en ”lösning”. Den så kallade ”lösa federationen” som nu förespråkas utgör ingen verklig federal lösning, utan snarare en konfederal ordning – det vill säga en form av tvåstatslösning som bevarar och legitimerar den etniska delningen. På samma sätt skulle ett ersättande av garantimakterna med en ny NATO-ledd ”säkerhetsordning” inte befria Cypern från utländskt beroende, utan tvärtom ytterligare förvandla ön till en strategisk framskjuten bas för euroatlantiska planer i östra Medelhavet.
Cyperns kommunistiska initiativ hedrar kommunisterna, de demokratiska motståndskämparna och alla dem som gjorde motstånd mot den förrädiska statskuppen och den turkiska invasionen, försvarade Republiken Cypern och till och med offrade sina liv i kampen mot imperialismens planer.
I dag behövs mer än någonsin en gemensam kamp mellan grekcypriotiska och turkcypriotiska arbetare mot såväl ockupationen som planerna på att permanent befästa delningen av vårt folk. Ingen lösning kan växa fram ur nya imperialistiska uppgörelser eller genom Cyperns djupare inblandning i euroatlantiska strategiska projekt.
Cyperns kommunistiska initiativ bekräftar åter sin ståndpunkt för ett enat och självständigt Cypern, fritt från ockupationstrupper, utländska militärbaser, garantimakter och all form av utländsk militär närvaro. Vi står för ett enda hemland, en enda stat, en enda suveränitet, en enda internationell rättslig personlighet och ett enda medborgarskap, med ett folk bestående av grekcyprioter, turkcyprioter, armenier, maroniter och latiner, fritt från etnisk uppdelning och diskriminering. Ett folk, oavsett språk eller religion. En stat som erkänner och respekterar nationella, språkliga, religiösa och andra särdrag, inklusive kulturella traditioner och historiskt arv. En gemensam ekonomi och enhetliga institutioner som lyfter fram den verkliga klasskaraktären i samhällskonflikten: att den grundläggande motsättningen står mellan arbetarklassen och kapitalistklassen samt dess politiska makt, oavsett språk eller religion.
Samtidigt bekräftar vi åter att kampen för Cyperns befrielse och återförening inte kan skiljas från kampen mot imperialismen och det kapitalistiska system som ger upphov till krig, ockupation och delning. Endast arbetarklassens och de folkliga skiktens organiserade gemensamma kamp kan bana väg för ett verkligt fritt, självständigt och återförenat hemland.”
