PARTIET, VAL 2026 Riktpunkt fortsätter att publicera intervjuer med SKP:s kandidater i region- och kommunval, och nu har turen kommit till Barbara Brädefors från Stockholm som berättar vad en kommunistisk regionpolitik betyder för henne.
Riktpunkt: Vad hoppas du förmedla till väljarna genom att ställa upp som första namn på kommunisternas valsedel för Stockholmsregionen?
Barbara: Att SKP har ett regional- och kommunalpolitiskt program för människorna som lever, bor och arbetar i länet –infödda eller födda i andra länder. Från Norrtälje till Nynäshamn och från Mälaren till Skärgården.
Riktpunkt: Kan du förklara hur en kommunistisk regionpolitik skulle se ut i Stockholm? Vilka krav som måste ställas, och hur man skulle kunna mobilisera runt dem ?
Barbara: Områdena som regionen ansvarar för – hälso- och sjukvård, kollektivtrafik, kulturverksamhet och viss regional utveckling – berör grundläggande behov. Kommunisterna ser växande problem i hela landet och vill i ett kortsiktigt perspektiv arbeta bland annat för:
- att marknadsanpassning av kommunal- och regional tjänsteproduktion upphör,
- att de privata profitörerna från vård, skola och omsorg tas bort,
- att EU-direktiv och inhemsk följdlagstiftning såsom offentlig upphandling ifrågasätts,
- att ställa krav på att en skatt på produktion införs som baseras på de privata företagens profiter och som även ersätter kommunal- och regionalskatten.
När det gäller plattformar som fullmäktige och nämnder vill kommunisterna med motionsrätten flytta fram sina positioner och arbetarklassens medvetenhet och övertygelse i riktning mot en revolutionär förändring och socialismens nödvändighet. Kraven förankras även i facklig verksamhet.
Riktpunkt: Du har lång erfarenhet av kampen för en bättre värld – vad skulle du säga till de arbetande människorna i Stockholm för att ge dem hopp om framtiden?
Barbara: Kapitalismens sjukdomsdiagnos omfattar allt från växande arbetslöshet, sociala klyftor och repression till fastighetsspekulation, skenande pensionsålder, sjunkande fertilitet, klimatnonchalans, hotbilder, krigsallianser, upprustning som slukar pengar som saknas på de sociala och kulturella områdena och krigsretorik. Den marxistiska samhällsanalysen och sunt förnuft säger att plåster inte hjälper här utan att det behövs operativa ingrepp. För detta finns expertis och folkets erfarenhet och styrka. Organisering är ett första viktigt steg.
