UTRIKES FACKLIGT Det kolombianska gruvarbetarfacket Sintracarbón har tillsammans med regeringen och flera offentliga institutioner undertecknat en pakt om arbetsmarknads- och produktionsomställning i gruvregionerna La Guajira, Cesar och Magdalena. Överenskommelsen ska skydda arbetare vid gruvstängningar, utveckla nya arbetstillfällen och ge facken inflytande över energiomställningen.
Bakgrunden är stängningen av Prodecos kolverksamhet i Cesar 2021. Prodeco ägs av råvarukoncernen Glencore, och nedläggningen ledde till att över 3 000 arbetare förlorade sina arbeten. Företaget kunde lämna verksamheten och omorganisera sina internationella intressen, medan arbetslösheten, den förlorade inkomsten och den regionala krisen blev kvar hos gruvarbetarna och deras samhällen.
Sintracarbón och de drabbade familjerna har sedan dess kämpat för stöd, omskolning och nya arbetstillfällen. Ett första resultat är ett utbildningsprogram där 104 tidigare gruvarbetare fått kompetens inom elteknik och solenergi. Den 25 juli fick deltagarna yrkesbevis som elektriska tekniker med inriktning på solcellsenergi.
Utbildningen är ett konkret framsteg för de deltagande arbetarna, men siffrorna visar också uppgiftens omfattning. Av mer än 3 000 människor som förlorade sina arbeten har hittills 104 genomgått programmet. Yrkesbevis skapar dessutom inte automatiskt anställningar. Om det saknas industriella investeringar, offentliga energiprojekt och långsiktiga arbeten riskerar omskolningen att göra den arbetslöse ansvarig för en omställning som i grunden bestämts av staten och gruvkapitalet.
Den nya pakten omfattar arbetsmarknadsdepartementet, gruv- och energidepartementet, miljödepartementet, utbildningsinstitutionen SENA och flera fackliga organisationer. Den knyts även till ett nytt regelverk för gruvstängningar och en kommande politik för skydd av arbetare under avkarboniseringen. Det är viktigt eftersom en gruvstängning inte bara avslutar ett företags verksamhet. Den påverkar underleverantörer, transporter, handel, kommunala inkomster och hela den regionala ekonomin.
En rättvis omställning kan därför inte begränsas till korta utbildningskurser efter att arbetena redan har försvunnit. Den måste börja innan gruvorna stängs och innehålla finansiering, produktionsplanering och bindande ansvar för de företag som har tjänat på utvinningen. Glencore och andra multinationella bolag får inte lämna gruvregionerna med vinsterna samtidigt som staten och arbetarna ensamma får finansiera återuppbyggnaden.
Kolombias regering tar genom pakten ett större ansvar än tidigare regeringar gjort, och fackens deltagande är en viktig erövring. Men överenskommelsens värde kommer att avgöras i genomförandet: hur många riktiga arbeten som skapas, vilka löner och villkor de erbjuder och om berörda samhällen får varaktig produktion i stället för tillfälliga projekt.
Energiomställningen innebär en teknisk förändring av ekonomin, men dess klassinnehåll är inte förutbestämt. Den kan genomföras som en ny kapitalistisk omstrukturering där gruvarbetare avskedas och privata energibolag tar över investeringarna. Den kan också bli en process där fack, samhällen och offentlig planering styr resurser mot nya industrier och garanterar arbetarnas försörjning.
Sintracarbóns framgång visar att arbetarna kan tvinga sig in i beslut som annars hade fattats över deras huvuden. Pakten är inte slutet på kampen, utan ett verktyg som måste försvaras mot företagens motstånd, otillräcklig finansiering och framtida regeringar. Ingen omställning är rättvis om de som byggt gruvindustrin lämnas arbetslösa när kapitalet flyttar vidare.
