KRÖNIKA Fackföreningsfronten PAME:s stora möte i Thessaloniki var planerat till 17.30 på lördag 5 september. Tidigt på morgonen meddelade grekisk tv att huvudvägarna i centrum skulle stängas av klockan 14.00 och att andra vägar i omgivningarna snart också skulle stängas, eftersom landets premiärminister samtidigt skulle tala på Thessalonikimässan. Han är ju självaste premiärministern och han måste skyddas. Han vill inte att arbetarnas, ungdomarnas, studenternas, småföretagarnas och böndernas röst ska höras när han samtidigt lovar att dela ut smulor till folket och supervinster till storkapitalet.
Så jag startade klockan 13.30 för att göra en 45-minuters resa och jag gjorde det på en och en halv timme. Jag parkerade bilen i kanten av staden Thessaloniki och tog T-banan in. T-banan stannade 2,5 kilometer från platsen där PAME: s möte ägde rum och gick inte längre, alla fick gå ut. Fackföreningsfronten PAME tror på klasskamp och inte på arbetarfred. Det är den front där de grekiska kommunisterna aktiverar sig och efter de senaste fackföreningsvalen, där PAME var tvungna att bemöta och konfrontera fackföreningarna från alla andra partier som har bildat en enad arbetsgivarvänlig front, kontrollerar den cirka 30 % av alla fackföreningar. Premiärministern befann sig i den luftkonditionerade hallen och vi var på en otroligt stor nationell samling i 35 graders värme ute på gatorna. Jag gick de 2,5 kilometrarna i hettan och på vägen räknade jag att jag mötte fler än 500 poliser bara på en enda väg – alltså den jag kom på. De tvingade oss till slut att gå i omvägar genom mindre gator för att nå mötet och demonstrationen. Om de gjorde det för att avskräcka folk att komma, blev det tvärtom. Tiotusentals människor från hela Grekland var på mötet. De kom från Aten som ligger 80 kilometer bort, från Patras, från alla platser – ja, även från öarna som Korfu och Zakinthos. Jag var lycklig. Självklart kunde jag inte räkna hur många människor det var. Jag satte mig ner och räknade att marschen tog en halvtimme att passera förbi mig på en 20 meter bred väg.
I mikrofonerna annonserades det att KKE:s generalsekreterare, Dimitris Koutsoubas, var närvarande och hälsade mötet. Honom hade vi träffat i Stockholm för några månader sedan. Han råkade befinna sig mycket nära den skugga jag hade äntligen hade hittat för att stå och lyssna på fackföreningsordförandenas tal. Jag gick fram till honom och vi pratade litet med varandra. Han skickar sina kamratliga hälsningar till alla kamrater i SKP, önskar lycka till i valet och tillade att oberoende av valresultatet är det kampen som räknas. Jag tackade honom och önskade det bästa för KKE.
Jag tog 2-3 foton som förstås inte kan jämföras med de vackra bilder som KKE:s podkast 902.gr har publicerat med massor av detaljer om mötet.
Det var en bra dag och en tanke kom upp: att man aldrig kan veta när den svenska kommunistiska rörelsen tar fart. Det råder kapitalism i Grekland, kapitalism i Sverige också! Förr eller senare kan folket inse att det systemet är dött sedan länge och att man inte kan förvänta sig nåt gott av det, och då kan vad som helst hända!
Panos Alepliotis
