UTRIKES FACKLIGT Omkring 175 000 anställda inom den tyska bilindustrin deltog den 21 september i en landsomfattande aktionsdag mot nedskärningar och fabriksnedläggningar. IG Metall organiserade omkring 280 aktioner vid biltillverkare, underleverantörer och utvecklingsföretag. Protesterna genomfördes bland annat i Wolfsburg, Ingolstadt, Salzgitter, Zwickau och Sindelfingen.
Under parollen ”Zukunft statt Kahlschlag” – framtid i stället för nedskärningar – krävde arbetarna investeringar i fabriker och ny teknik i stället för att industrins omställning ska genomföras genom uppsägningar. Bakgrunden är den kris som pressar den tyska fordonsindustrin, med förändrade världsmarknader, ökad internationell konkurrens, försenade investeringar och beslut som företagsledningarna själva fattat under tidigare år. IG Metall pekar samtidigt på omfattande nedskärningar, fabriksstängningar och utflyttning av produktion.
Det viktiga med mobiliseringen är att den omfattar hela produktionskedjan. På gatorna fanns inte bara anställda hos Volkswagen, Audi och Mercedes-Benz utan också arbetare från stora och små underleverantörer. När en fabrik läggs ned försvinner därför inte bara arbetstillfällen vid själva monteringslinan. Effekterna går vidare genom komponenttillverkning, utveckling, logistik och de lokala samhällen som byggts upp kring industrin.
För kapitalet kan en fabrik betraktas som en kostnadspost som ska ge en viss avkastning. För arbetarna är samma fabrik en plats där yrkeskunskap, arbetslag och försörjning har byggts upp under årtionden. Därför blir den pågående omställningen av fordonsindustrin också en konflikt om vem som ska bära kostnaderna när gamla produktionsmodeller inte längre ger den avkastning företagsledningarna förväntar sig. IG Metall kräver investeringar och pekar på risken med att låta nedskärningar bli den huvudsakliga industripolitiken.
Att 175 000 arbetare samtidigt går ut på arbetsplatser över hela landet visar också hur beroende den tyska bilindustrin är av en sammanhängande arbetsprocess. En bil produceras genom tusentals arbetsinsatser som är fördelade mellan företag och länder. När arbetarna hos tillverkare och underleverantörer samordnar sina krav blir det tydligare att industrins framtid inte enbart avgörs i företagsledningarnas styrelserum.
