UTRIKES FACKLIGT På morgonen den 20 oktober stannade samtliga sex tunnelbanelinjer och Premetro i Buenos Aires. Fem timmar senare började tågen rulla igen. Däremellan hade tre fackliga företrädare gripits – och släppts efter att deras arbetskamrater vägrat köra, rapporterar Dialectic .
Konflikten började med en disciplinär åtgärd mot en tunnelbanearbetare. Som protest öppnade anställda spärrarna på ändstationen för linje B och lät passagerarna resa gratis. När polisen ingrep greps tre fackliga företrädare. Arbetarna svarade genom att stoppa trafiken på hela nätet.
Strejken upphörde först efter att de gripna frigivits. Den bakomliggande konflikten med den privata operatören Emova fortsätter. Facket motsätter sig bland annat disciplinära åtgärder och utläggning av underhållsarbete på entreprenörer.
Buenos Aires borgmästare Jorge Macri kallade strejken ”maffialiknande utpressning” och hävdade att den som blockerar en samhällsviktig tjänst ska kunna fängslas. Sedan juni klassificerar stadens regering tunnelbanan som en särskilt samhällsviktig verksamhet, vilket innebär krav på minst 50 procents trafik även under konflikt.
Här blir innebörden av begreppet ”samhällsviktig” intressant ur ett klassperspektiv. Tunnelbanan är samhällsviktig just därför att hundratusentals människor varje dag är beroende av dess arbetare. Men samma beroende används samtidigt som argument för att begränsa dessa arbetares möjlighet att helt lägga ned arbetet.
Arbetarnas strategiska styrka och försöken att juridiskt begränsa den kommer alltså ur samma materiella förhållande. Tunnelbaneföretaget kan äga eller administrera systemet. Staten kan reglera det. Men det är först när förare, tekniker, trafikledare och övrig personal arbetar som tunnelbanan faktiskt existerar som fungerande transportmedel.
Under fem timmar blev detta förhållande ovanligt tydligt.
