INRIKES FACKLIGT Den som söker arbete på ICA måste i dag genomgå drogtest innan anställning – oavsett om tjänsten finns i butik, på lager eller på huvudkontoret. Nu granskar Integritetsskyddsmyndigheten företagets hantering av uppgifterna och om den är förenlig med dataskyddsreglerna. Beslutet väntas bli vägledande även för andra arbetsgivare.
ICA försvarar testerna med behovet av en drogfri och säker arbetsmiljö. Handels har däremot beskrivit den generella testningen som integritetskränkande.
Det finns arbeten där påverkan av droger innebär en omedelbar säkerhetsrisk – exempelvis vid framförande av fordon eller hantering av farliga maskiner. Det intressanta med ICA modell är därför just att testningen inte begränsas till sådana arbetsuppgifter. Samma krav ställs på människor som söker vitt skilda tjänster.
Här framträder maktförhållandet redan innan ett anställningsavtal har skrivits.
Formellt kan den arbetssökande säga nej till ett drogtest. Materiellt står valet mellan att lämna ifrån sig information om den egna kroppen eller riskera att inte få det arbete man behöver för sin försörjning. Arbetsköparen och den arbetssökande möts alltså inte som två jämbördiga individer som fritt förhandlar om integritet. Den ene kontrollerar tillgången till arbetet och lönen, den andre behöver sälja sin arbetskraft.
Det är därför arbetsgivarnas kontroll över arbetare historiskt alltid har handlat om mer än själva arbetsresultatet. Arbetstid mäts, rörelser övervakas, prestation registreras och beteenden regleras. Med generella drogtester flyttas denna kontroll ännu ett steg – från vad arbetaren gör i produktionen till biologisk information om arbetaren själv.
IMY ska först pröva behandlingen av de personuppgifter som testerna producerar och kan därefter komma att bedöma om testningen är proportionerlig för olika typer av tjänster. Myndigheten konstaterar själv att säkerhetsargumentet kan väga olika tungt beroende på vilket arbete det gäller.
Det är en viktig distinktion. Kravet att en lokförare eller truckförare ska kunna arbeta säkert är en sak. Att låta ett företag rutinmässigt kräva biologiska prover från varje människa som vill sälja sin arbetskraft till koncernen är något annat.
Frågan gäller därför inte bara droger. Den gäller hur långt arbetsköparens makt över arbetaren ska få sträcka sig – och om behovet av ett arbete i praktiken ska innebära att allt större delar av den personliga integriteten måste lämnas vid dörren.
