INRIKES Härryda är Sveriges bästa kommun att leva i. Därefter kommer Täby, Nacka, Lomma och Staffanstorp. Det är resultatet när tidskriften Fokus tillsammans med Ekonomifakta väger samman 33 mått för landets 290 kommuner.
Vid första anblick ser listan ut som en neutral mätning av livskvalitet. Men tittar man på vilka kommuner som hamnar högst – och på hur rankingen är konstruerad – blir också Sveriges geografiska klasskillnader synliga.
Arbetsliv och näringsliv väger 21 procent i modellen och privatekonomi ytterligare 17 procent. Bland måtten finns inkomster, kommunalskatt, företagsklimat och arbetsmarknad tillsammans med bland annat vård, skola, trygghet och miljö. Fokus beskriver självt att arbetsliv och privatekonomi har fått stor betydelse i årets modell. Och toppkommunerna är ekonomiskt långt ifrån genomsnittliga.
Medianinkomsten i Täby är omkring 464 900 kronor om året, jämfört med rikets cirka 335 950. I Lomma är den 461 300 kronor, i Nacka 449 600, i Härryda 430 400 och i Staffanstorp 403 300 kronor. Täby och Nacka hör samtidigt till kommunerna med landets lägsta kommunalskatter.
Det vore för enkelt att därför säga att bara ”kapitalister” bor där. Där finns naturligtvis också arbetare och andra löntagare. Men klassamhället organiserar inte människor slumpmässigt över kartan. Bostadsmarknaden sorterar.
En villa kostar enligt underlaget omkring 61 000 kronor per kvadratmeter i Täby och över 73 000 i Nacka, mot knappt 18 000 kronor i rikssnitt. I Lomma ligger motsvarande pris nära 49 000 kronor. Höga inkomster och kapital ger tillträde till bostadsmarknader som människor med mindre resurser i praktiken har betydligt svårare att komma in på.
Därefter kan samma sociala sortering återkomma i statistiken som ”goda livsvillkor”: hög sysselsättning, stark kommunal ekonomi, goda skolresultat och en befolkning med höga inkomster.
Det betyder inte att resultaten är falska. Härryda kan mycket väl ha välfungerande vård, god kommunal ekonomi och bra arbetsmarknadsanknytning. Problemet uppstår när resultaten läses som om alla kommuner började från samma materiella utgångspunkt.
En rik kommun är inte bara en fattig kommun med skickligare kommunpolitiker. Kommunens skattebas, invånarnas inkomster, bostadspriser, arbetsmarknadens geografi och befolkningens sociala sammansättning påverkar vilka förutsättningar kommunen har från början.
Det är därför intressant att Kramfors hamnar sist samtidigt som flera välbeställda storstads- och pendlingskommuner ligger i toppen. Rankingen mäter verkliga skillnader – men dessa skillnader är själva produkter av ett samhälle där arbete, kapital, bostäder och offentliga resurser är ojämnt fördelade.
Frågan är alltså inte bara var det är ”bäst att leva”. Den mer grundläggande frågan är varför ett gott liv har så olika materiella förutsättningar beroende på vilken del av samma land en människa har råd att bosätta sig i.
