UTRIKES Uttalandet nedan är gjort av vårt franska systerparti Parti Communiste Revolutionnaire de France. Det är en kommentar kring den senaste händelseutvecklingen i Frankrike och ger ett revolutionärt perspektiv på vad som händer.
Frankrikes arbetare kommer ut ur en dödlig sommar. Bränderna har härjat skogar och hem, värmeböljan har enligt officiella uppskattningar orsakat 7 300 dödsfall. Därtill kommer det lidande som höga levnadsomkostnader, med en inflationstopp på mat, bränsle och bostäder orsakat, samt de problem som drabbar gymnasie- och universitetsstudenter. Den borgerliga staten, i tjänst hos kapitalistiska monopol, har annonserat 54 miljarder euro i nedskärningar i offentliga tjänster och socialt stöd för att spara sina vinster och få arbetarklassen och de folkliga skikten att betala.
Samtidigt har så mycket rikedom aldrig tidigare skapats i landet och genom den franska imperialismen. Under det andra kvartalet 2026 betalade exempelvis franska företag 61 miljarder euro i utdelning till sina ägare; detta placerar Frankrike på andra plats i världen efter USA. Är CMA-CGM, det franska monopolrederiet, i svårigheter på grund av kriget i Hormuzsundet? Nej, CMA-CGM är den redare som växt mest under första halvan av 2026, efter att just ha slagit sitt rekord för containertransportvolym och skördat en vinstökning på 48%, och de investerar dessutom i en ny hamnterminal i Saudiarabien i höst, medan imperialisterna i varje land anstränger sig för att kringgå Hormuzsundet med ny hamninfrastruktur, raffinadierier, pipelines och sjövägar. Är bilindustrin i Frankrike och Europa i kris? Renault investerade 310 miljoner euro i en av sina fabriker i Brasilien för att producera sina första elbilar med en kinesisk tillverkare under året. Efter ett kontrakt på tre miljarder euro i Kanada i september vann Alstom ett kontrakt på ytterligare ett kontrakt på 700 miljoner med tyska Northrail och ett på 1,2 miljarder för elektriska lok med brittiska TransPennine Express… Nexan, ett franskt företag som är världsledande inom kablar, särskilt elkablar, har just investerat 500 miljoner euro för att konsolidera sin närvaro i USA. Med ett kontrakt på två miljarder i Cúcuta har världsledaren Veolia just svarat på företaget Suez, som fått ett likartat kontrakt i Oman, inom vatten- och avfallshantering. Inte en vecka går utan att våra franska monopol vinner nya marknader, förstås alltid i konkurrens med andra imperialister. Rikedom skapas alltså, men förblir i händerna på de monopolistiska borgerliga klasserna tack vare kapitalismens lagar och deras underordnade stater.
I somras avslöjades bristen på de mest grundläggande medlen för brandkåren, ända ned till den enklaste utrustningen, för hela befolkningen, liksom bristen på resurser på sjukhus, vars vårdgivare och patienter skyddade sig mot värmen med överlevnadsfiltar på fönstren; eller i bostäder, där invånarna kvävdes till den grad att de var tvungna att sova i sina källare eller i luftkonditionerade kommersiella lokaler. I allas ögon har krigsprofitörer också avslöjats genom spekulationer från energibolag, ledda av Total,
som skördar ökande vinster. I statsbudgeten är det uppenbart att krigsutgifter fortfarande kommer att föredras framför folkens behov, trots dessa nya lidanden. Ilskan är stor. Kraven på handling, ibland spontana och isolerade, multipliceras. Företagens anställda har uppmanat till strejker i statsförvaltningen och brandmännen strejkade den 29 september mot frysningen av indexeringen av lönerna och de offentliga tjänsternas medel. I oktober banade gymnasierörelsen, anmärkningsvärd för kvaliteten på sina krav, sin politiska fasthet och sin uthållighet trots kraftig polisrepression, väg för krav på att kamper ska smälta samman, såväl som med andra elever och lärare, som med andra arbetare.
Lösningen ligger inte i presidentvalet, där en påstått progressiv kandidat skulle rädda oss. Ingen av dem angriper den enda orsaken till allt vårt lidande och våra kriser: privat ägande av företag och produktionsmedel och dess kapitalistiska exploatering. Presidentvalen är ett sätt att vända oss bort från våra klasskamper och lura arbetarna genom att få dessa att ge sitt samtycke genom att rösta! Trotskistiska organisationer som NPA (Nya Antikapitalistiska Partiet) eller de som har tagit vårt rättmätiga namn PCR (Revolutionära Kommunistiska Partiet, en del av Internationella Marxistiska Tendensen) har redan krävt en röst för Mélenchons vänstersocialdemokrati. I den så kallade kommunistiska rörelsen i Frankrike ser vi fortfarande krav på att rösta med Mélenchon, liksom med OCF, den senaste kommunistiska splittringen. Högerns Zemmour till vänsterns Lutte ouvrière, är alla kapitalismens kandidater, inklusive Madame Artaud, som förklarar att revolutionen i Frankrike inte är möjlig, eftersom den bara kan vara internationell och att vi därför bara måste kämpa för bättre förhållanden inom ramen för kapitalismen.
Strejker och demonstrationer kan inte bara vara påtryckningar riktade till framtida presidentkandidater, eller för att försvara den ena eller andra kandidaturen, vilket fackföreningarna menar. Arbetarklassen måste tro, om den lyckas organisera sig, på sin förmåga att försvara sina egna intressen, oberoende av småborgerligheten, borgerligheten och alla imperialistiska allianser som tävlar om en nyuppdelning av världen till förmån för sina egna kapitalistiska monopol.
Vår väg till frigörelse ligger i att bredda kamperna över tid, för att nå en högre maktbalans, så att regeringen ger efter för våra omedelbara krav och att koppla dessa till den anti-kapitalistiska revolutionen. Detta är det sättet att sätta stopp för kapitalismen och för att bygga socialism-kommunism.
Parti Communiste Revolutionnaire de France
