UTRIKES FACKLIGT Slutet av september präglas av en rad strejker inom Europas transportsektor och offentlig verksamhet, rapporterar Dialectic. I Frankrike genomförde offentliganställda den 29 september en gemensam mobilisering med krav på högre löner, bättre arbetsvillkor och ökade resurser till den offentliga sektorn. Även järnvägsarbetare deltog i konflikterna, medan hamnarbetare, flygledare och andra transportanställda i Italien genomförde egna strejker under dagarna kring månadsskiftet.
I Frankrike låg lönefrågan i centrum. Åtta fackliga organisationer inom offentlig sektor kallade till gemensam mobilisering samtidigt som regeringen förberedde nästa års budget. CGT pekade bland annat på löner, arbetsvillkor och finansieringen av offentliga tjänster. På järnvägen kallade SUD-Rail till strejk efter att förhandlingarna under sommaren inte lett till en lösning. Facket har dessutom riktat kritik mot omorganisationer, personalbrist och överföringar av verksamhet till dotterbolag.
Det intressanta är att konflikterna uppstår i verksamheter där arbetskraftens insats inte enkelt kan ersättas. Ett tåg kan inte köras utan lokförare, en hamn fungerar inte utan hamnarbetare och flygtrafiken kan inte organiseras utan flygledare. På samma sätt är skolor, skatteförvaltning, kommunal service och annan offentlig verksamhet beroende av personal som faktiskt utför arbetet. När arbetet stannar uppstår därför snabbt konkreta störningar i både ekonomin och samhällets vardag.
Detta är också vad som ger strejken dess materiella betydelse. Diskussionen om löner framställs ofta som en fråga om hur stora kostnader arbetsgivaren har råd med. Men bakom varje offentlig tjänst och varje transport finns arbetstid, kunskap och yrkesskicklighet. När arbetsgivare försöker hålla tillbaka löner eller minska bemanningen samtidigt som verksamheten ska fortsätta fungera uppstår en motsättning mellan kraven på kostnadskontroll och det arbete som krävs för att hålla systemet igång.
I Italien syns samma motsättning i flera delar av transportkedjan. Hamnarbetare strejkade den 28 september och flygledare genomförde åtgärder den 30 september. Det handlar alltså inte om en gemensam europeisk generalstrejk, utan om flera separata konflikter som samtidigt träffar centrala delar av den europeiska infrastrukturen. Det italienska transportministeriets strejkregister bekräftar bland annat den nationella flygledarstrejken den 30 september.
Den samlade bilden visar hur arbetskraftens ställning fortfarande är central i en ekonomi som annars gärna beskrivs som alltmer automatiserad och digitaliserad. Transportnät, offentlig administration och samhällsservice kan moderniseras, men de kan inte fungera utan människor som kör, underhåller, organiserar, undervisar och vårdar. När dessa grupper agerar samtidigt blir det tydligt var den faktiska driftsförmågan finns.
