UTRIKES FACKLIGT Tusentals offentliganställda i den amerikanska delstaten Kalifornien lade den 21 oktober ned arbetet i en endagsstrejk mot guvernör Gavin Newsoms administration. Strejken var den första i fackförbundet SEIU Local 1000:s 44-åriga historia och genomfördes i bland annat Sacramento, Los Angeles och San Francisco. Förbundet företräder omkring 100 000 anställda inom delstatens myndigheter, sjukvård och andra offentliga verksamheter.
Konflikten har vuxit fram sedan det tidigare kollektivavtalet löpte ut den 30 juni. SEIU Local 1000 kräver löneökningar på omkring 20 procent under tre år, bättre finansiering av de anställdas sjukförsäkringar och fortsatt möjlighet till distansarbete. I omröstningen om strejken röstade 96 procent av de deltagande medlemmarna för att tillåta stridsåtgärder. Den delstatliga arbetsmarknadsmyndigheten hade dessförinnan funnit stöd för fackets anklagelser om att administrationen inte förhandlat i god tro. Omkring 5 000 anställda med samhällskritiska funktioner undantogs från strejken.
En central konflikt gäller administrationens beslut att kräva kontorsnärvaro minst fyra dagar i veckan. För många anställda innebär det ökade utgifter för transporter, barnomsorg och andra nödvändiga kostnader. Flera arbetare har också vittnat om långa resor till kontor där arbetet till stor del fortfarande utförs digitalt. Samtidigt har delstatens anställda under flera tidigare budgetkriser accepterat lönesänkningar eller andra eftergifter. Enligt CalMatters har sådana lönesänkningar genomförts under tre av Newsoms åtta år som guvernör.
Konflikten visar hur kostnaderna för offentlig verksamhet kan flyttas över på arbetarna utan att det formellt genomförs någon lönesänkning. När arbetsköparen kräver fysisk närvaro oberoende av arbetets faktiska behov ökar kostnaderna för att sälja och reproducera arbetskraften. Arbetarna får själva stå för mer av transporter, omsorg och den tid som går förlorad på resorna, medan deras nominella lön kan förbli oförändrad. Den verkliga ersättningen för arbetet måste därför förstås i förhållande till de utgifter och den tid som krävs för att kunna utföra det.
Att arbetsköparen i detta fall är delstaten förändrar inte lönearbetets grundläggande förhållanden. Offentliganställda producerar och upprätthåller de samhällsfunktioner som både befolkningen och den privata ekonomin är beroende av. Men deras löner och arbetsvillkor behandlas samtidigt som kostnader i statsbudgeten. När budgetdisciplinen skärps kan staten agera på samma sätt som en privat arbetsköpare genom att försöka begränsa löneökningar, minska personalutgifter och öka kontrollen över arbetsprocessen.
Strejken påverkade bland annat myndighetsservice och verksamheter inom delstatens parker. Därmed blev det också tydligt att de administrativa och tekniska arbetsuppgifter som sällan uppmärksammas är nödvändiga för att samhällets institutioner ska fungera. Strejken ledde inte till något omedelbart nytt kollektivavtal, och medlingen fortsatte den 30 oktober. Fackets fortsatta möjlighet att påverka förhandlingarna ligger i medlemmarnas organisering och deras förmåga att kollektivt avbryta det arbete som delstatsförvaltningen är beroende av.
