INRIKES, FACKLIGT Krigsprofitörerna lever i goda tider, och kapitalets propaganda för militarisering flyter lätt, även från munnen på fackföreningsfolk som borde ha en helt annan roll. Nu är det ammunitions- och sprängämnestillverkaren Nammo som under de senaste åren expanderat fabrikerna och utökat antalet anställda, och ska bli ännu större.
Det handlar om den största satsningen på artilleriammunition på 40 år i Sverige skriver Dagens Arbete – industriarbetarfackets tidning. Tommy Larsson är klubbordförande för Nammos fabriker i Karlskoga och Lindesberg. Han har arbetat inom försvarsindustrin länge, och har uppenbart aldrig ifrågasatt vad hans arbete har för funktion i det kapitalistiska maskineriet. Man kan sammanfatta hans inställning såhär: det finns jobb, och man kan få en lön, och det är bra att det går bra för företaget.
För bra går det – den norsk-finska koncernen Nammo Group har fyra anläggningar i Sverige och företaget har vuxit i stadig takt sedan Rysslands invasion av Ukraina. Tillväxten fortsätter, och nu har försvarets materielverk lagt en rekordstor beställning på fem miljarder svenska kronor av artilleriammunition där 1 miljard ska gå till Nammo för artillerigranater till artillerisystemet Archer.
Det tycker Tommy Larsson är bra och menar: ”Vi måste öka upp, våra underleverantörer måste öka upp som i sin tur kanske har en underleverantör som måste öka upp. Man vet att man har jobb.” Affärsområdeschefen Andreas Burstedt tycker också att det är ”fantastiskt roligt” med säkra jobb och perspektiv på många nyanställningar. Och enligt honom spelar dessutom fackförbundet en viktig roll i den pågående expansionen av fabrikerna.
– Vi gör en resa tillsammans med facket. Vi har ett bra samarbete med IF Metall. Vi har inte alltid samma åsikter men jag tycker att vi får ett gott stöd av fackförbunden. Det tycker jag är väldigt skönt, säger han. Beklämmande nog instämmer klubbordföranden.
Men en expansion skulle inte vara möjligt ifall det inte var krig i världen konstaterar Dagens Arbete till sist en smula generat, och låter både kapitalets representant och fackordföranden yttra sig till detta. Det gör de på ett förutsägbart systembevarande sätt, där Burstedt tycker att vi måste försvara demokratin, och Larsson menar att det är bättre med fred ”men tyvärr är det så att även om man själv inte startar krig måste man kunna försvara sig”.
Såhär ser alltså den ideologiska hjärntvätten ut i Sverige idag. Fackliga ledare står bakom militarisering och krigsprofit och ställer sig tveklöst på imperialismens sida. Nammo producerar krigsmateriel som från Sverige levereras till Ukraina, i ett krig där två folk slaktas i imperialismens maktkamp. Nammo exporterar också till USA – och deras produkter har sedan från USA skickats till Israels armé och använts i folkmordskriget i Gaza.
Det är mer än dags för en annan och klassmedveten ledning av fackföreningarna! Man måste göra upp med kapitalismen och dess krigsmaskin och resa kravet på fred och socialism! Fackliga ledare som springer kapitalets ärenden och förbereder för ett kommande imperialistiskt storkrig har inget på sina poster att göra.
