UTRIKES Efter flera dagars hårda strider mellan militära styrkor från Thailand och Kambodja har de båda länderna nu enats om ett ”omedelbart och ovillkorligt” eldupphör. Det meddelade Kambodjas premiärminister Hun Manet efter samtal med thailändska regeringsrepresentanter. Sammanlagt har minst 33 människor dödats i konflikten, som bröt ut den 24 juli och snabbt eskalerade till regelrätta artilleri- och flyganfall längs den gemensamma gränsen.
Premiärminister Manet uttryckte efter förhandlingarna hopp om att vapenvilan ska möjliggöra en återgång till ett normalt liv för de hundratusentals civila som drabbats av våldet. Många har tvingats lämna sina hem i gränsområdena och lever nu under svåra förhållanden i tillfälliga evakueringsläger.
Nationella motsättningar utnyttjas
Exakt vad som utlöste striderna är fortfarande oklart, men konflikten är den senaste i en lång rad spänningar mellan de båda länderna, där tidigare territoriella dispyter – bland annat kring det symboliskt laddade Preah Vihear-templet – ofta utgjort tändpunkter för militära sammanstötningar.
Ett ömsesidigt eldupphör innebär dock inte att den grundläggande konflikten är löst. I båda länderna har den styrande eliten utnyttjat nationella motsättningar för att stärka sin egen ställning. Såväl den thailändska militären som det kambodjanska regeringspartiet har dragit nytta av nationalismens mobiliseringskraft för att dölja inre motsättningar, särskilt mot bakgrund av sociala och ekonomiska kriser.
Vapenvilan är därför inte bara ett diplomatiskt genombrott utan också ett uttryck för det tryck som krigets konsekvenser utövat underifrån – från arbetare och bönder som tvingats bära bördan av kapitalets konflikter.
I denna regionala kris ser vi återigen hur nationella eliter, oavsett retorik, är villiga att offra människoliv i sina strävanden efter kontroll, prestige och resurser. Endast genom arbetarklassens enade kamp över nationsgränserna kan sådana blodiga spel bringas till ett slut.
