UTRIKES FACKLIGT Textilarbetare i provinsen Punjab fortsätter sina protester mot den låga minimilönen och systematiska brott mot arbetsrätt. Fackliga organisationer har lett strejker och demonstrationer i Faisalabad, Gujranwala och flera andra områden.
Arbetarna kräver att minimilönen höjs till 70 000 rupier (cirka 19 800 kronor). Enligt dem gör den nuvarande lönen det omöjligt att täcka grundläggande behov, särskilt med den skenande inflationen. På vissa håll har strejkerna pågått i två veckor, och flera fabriksägare har svarat med att stänga fabriker och vägra förhandla. Trots hot och trakasserier fortsätter protesterna.
Facket HKP och andra organisationer anklagar regeringen för att bortse från arbetarnas behov och i stället gynna storföretagens intressen. Myndigheternas förslag om att höja minimilönen till 40 000 rupier (11 300 kronor) avvisades som otillräckligt. Arbetarna kräver inte bara högre lön utan även att arbetslagar följs.
Pakistan är en av världens största textilproducenter, och låg lön är en medveten strategi för att locka beställningar från internationella klädjättar som Zara, H&M och Mango. Arbetarna i fabrikerna arbetar 10–12 timmar om dagen, 6–7 dagar i veckan, med minimala pauser och utan tillgång till sjukförsäkring, betalda semestrar eller pensionsavsättningar. Minimallönen i branschen ligger ofta strax över 25 000 rupier (7 000 kronor).
Protesten blottlägger hur den imperialistiska världsmarknaden är uppbyggd: transnationella bolag pressar produktionskostnaderna genom att utnyttja billig arbetskraft i länder som Pakistan, medan den inhemska borgarklassen fungerar som mellanhand i exploateringen. Kapitalet har ingen nationalitet – det beter sig lika hänsynslöst oavsett om det är textilarbetare i Punjab, lagerarbetare i Sverige eller hamnarbetare i Grekland. I varje fall sätts vinsten före människoliv och värdighet, tills arbetarklassen organiserat sätter stopp.
