UTRIKES FACKLIGT International Association of Machinists and Aerospace Workers (IAM), som representerar 3 200 strejkande arbetare vid Boeings försvarsanläggningar i St. Louis, har uppmanat Missouris lagstiftare att pressa företaget att återuppta förhandlingarna.
Strejken började i början av augusti sedan fackmedlemmarna avvisat Boeings bud om en 20-procentig löneökning och höjda pensionsavsättningar. Det är den första strejken på företagets försvarsanläggningar sedan 1996, då konflikten varade i 99 dagar.
Arbetarna i St. Louis tillverkar bland annat F-15-stridsflygplan, T-7-träningsflygplan, missiler, ammunition och komponenter till det civila passagerarflygplanet Boeing 777X. Även om strejken omfattar mindre produktion än fjolårets stopp vid fabrikerna för civila flygplan skapar den problem för företaget, särskilt eftersom försvars- och rymddivisionen står för ungefär en tredjedel av Boeings inkomster.
Företagsledningen har sagt sig vara villig att överväga ”konstruktiva förslag” från facket, men hittills har inga framsteg gjorts.
Arbetarklassen den som bär produktionskedjan
Konflikten visar tydligt hur även inom den högteknologiska och starkt militariserade delen av industrin är arbetarklassen den som bär produktionskedjan – samtidigt som vinsterna hamnar i händerna på kapitalets ägare. Boeing, som är djupt integrerat i USA:s militärindustriella komplex, använder sina vinster från försvarsbeställningar för att belöna aktieägare och chefer, samtidigt som man pressar arbetarna att acceptera villkor som inte motsvarar de enorma intäkterna.
Kapitalet har ingen lojalitet, varken mot ”nationella intressen” eller de arbetare som bygger dess produkter. Oavsett om det gäller vapenfabriker i USA, varvsarbetare i Sydkorea eller verkstadsarbetare i Sverige är logiken densamma – vinsten går först, arbetarnas behov sist.
