UTRIKES 22 döda och över 100 skadade – så lyder den senaste bilans efter de omfattande protesterna i Madagaskars huvudstad Antananarivo. Demonstrationerna, ledda främst av unga ur generation Z, har nu pågått i två veckor. De kräver president Andry Rajoelinas avgång, ett stopp på korruptionen och åtgärder mot landets fördjupade fattigdom, energikriser och brist på arbete.
Enligt FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, Volker Türk, har säkerhetsstyrkorna använt tårgas, chockgranater och gummikulor, vilket lett till minst 22 dödsoffer och över 100 skadade. Regeringen förnekar siffrorna.
Som svar på upproren har president Rajoelina avskedat hela sin regering och utlyst en ”nationell dialog” med studenter, ungdomsorganisationer och religiösa ledare. Men protesterna fortsätter. Demonstranterna avvisar symboliska gester och kräver konkreta förändringar – de beskriver krisen som en följd av decennier av systematiskt förfall och maktmissbruk.
Protesterna på Madagaskar är inte isolerade. De är en del av en växande våg av ungdomliga uppror mot orättvisor, korruption och ojämlikhet i den samtliga länder i det kapitalistiska världen. Samma krav hördes i Nepal och Bangladesh, där regeringar tvingats avgå efter blodiga konfrontationer, liksom i Kenya och Marocko där IMF:s reformer och nyliberala åtstramningar mötts av folklig vrede.
Den gemensamma nämnaren är tydlig: en ny generation arbetande ungdomar vägrar längre bära kapitalismens bördor. Deras kamp är inte bara nationell, utan en del av den globala klasskampen – mot imperialismens plundring, mot korruptionens lokala förvaltare, och för en värld där ungdomens kraft inte säljs ut till den kapitalistiska marknadens slavkontrakt.
