VETENSKAP Antibiotikaresistens – när medicinen inte längre biter på de bakterier som ska bekämpas för att de lärt sig tåla den – breder ut sig i världen. Det kallas för den ”tysta pandemin”.
Att det är en pandemi kan man se om man jämför med dödssiffrorna från Covid 19, där nära 6,2 miljoner människor hittills har dött av viruset globalt. Det är låga siffror jämfört med vad som väntar till följd av antibiotikaresistens: här kan vi enligt en prognos från den WHO-ledda expertgruppen IACG redan år 2050 räkna med att 10 miljoner människor dör per år. Just nu dör ungefär 700 000 personer per år på global nivå av infektioner med resistenta bakterier, men siffran stiger alltså snabbt. Att pandemin är tyst är också sant – rubrikerna är få och det är långt mellan dem. Just nu verkar det dock som om problemet får ökad uppmärksamhet eftersom resistensen närmar sig en kritisk brytpunkt. Också FN antog en deklaration mot antibiotikaresistens år 2024 – men det kan vara förlåtligt att undra om det mest handlar om goda intentioner och ingen förmåga att verkligen få något gjort
Vad händer för den som smittats?
För att rädda en patient som drabbats av en infektion krävs behandling med antibiotika som rår på bakterierna: en patient med bakterier som är okänsliga mot en viss antibiotika får i stället behandling med en sort som fungerar. Över tid utvecklar bakterierna resistens även mot den nya sorten, och då måste man byta antibiotika igen – tills det i värsta fall inte längre finns något mer att ta till.
Men de som inte kan räddas när de blivit smittade är bara en del av problemet. Om det saknas läkemedel att ta till vid allvarliga infektioner, så påverkar det naturligtvis andra situationer: exempelvis all kirurgi, cancerbehandlingar och immundämpande behandlingar. I värsta fall kan det bli riskfyllt att ens besöka ett sjukhus, där det finns fler resistenta bakterier än i många andra miljöer. Allt som hör till modern sjukvård kan bli svårare att genomföra om det inte går att behandla infektioner, från kejsarsnitt och höftbyten till organtransplantationer och vård av för tidigt födda barn.
Nya vägar
Vad vi behöver är nya antibiotika, och nya sätt att bekämpa bakterier. Just nu undersöks möjligheten att smitta bakterier med virus och därmed oskadliggöra dem. Det handlar om så kallade bakteriofager (bakterieätare), eller fager, som angriper endast bakterier. Väl inne i bakterien reproducerar sig viruset, och spränger sedan bakterien när det vill tar sig ut igen. Sedan letar det upp en ny bakterie och processen går vidare. Dessa virus är extremt riktade och angriper endast en eller ett fåtal bakteriestammar, och det tar tid att leta fram rätt fagbehandling för en specifik patient. Det här är faktiskt en metod som utvecklades i Georgien – men den banbrytande forskning som Stalin sponsrade där citeras förstås sällan eller aldrig . Faktum kvarstår dock: grunden har funnits länge, men inte varit intressant att utveckla förrän nu, när den ”tysta pandemin” accelererar.
Nya antibiotika är en annan eftersatt forskningsdomän och orsaken är enkel: de stora aktörerna har lämnat fältet, eftersom det inte är tillräckligt lönsamt med mediciner som bara används under en kort period. Så forskningen går långsamt – även om det idag finns flera projekt på gång.
Användningen måste bromsas
Tyvärr är det dessutom så att forskningen om fager och nya mediciner inte räcker till – även om den skulle få alla tänkbara medel och komma människorna till godo så snart som möjligt. I dag använder livsmedelsindustrin lika mycket antibiotika som sjukvården, enligt WHO:s organisation IACG. Och antibiotika släpps ut i naturen från avlopp eller från fabriker som tillverkar preparaten. Bakterierna får därmed exponeringstillfällen , och det är det som i slutänden leder till att de blir resistenta.
Är det att undra på att problemet ökar istället för att bromsa in? Ingen tar ett grepp om hanteringen av antibiotika inom andra sektorer än vården, för det kunde ju hota profiten – och forskningen hankar sig fram istället för att riktat få kontinuerliga medel och kunna ta fram mediciner som inte behöver generera vinst.
Och vanliga människor då? Ja, i en stressad värld där man inte har råd att vara sjuk och ta det lugnt kan antibiotika uppfattas som en snabb hjälp. Det blir nödvändigt för patient och läkare att välja det alternativ som leder till kortast sjukskrivning och barn som kan gå till skolan igen så snart som möjligt. Och de resistenta bakterierna tackar och tar emot den hjälp de får av en nedmonterad välfärd och slitna arbetare…
Marina Weilguni
