INRIKES Just nu kan vi var och varannan dag läsa i media om ungdomar som utvisas från Sverige för att de anses sakna skyddsskäl, som det heter. Det handlar om unga människor som levt hela sitt liv i Sverige, som har sin familj här och som gått i skolan här.
Nu ska de på sin 18-årsdag utvisas, även om familjen har uppehållstillstånd – ofta till ett land där de inte kan språket, saknar ett nätverk, inte har några möjligheter att få arbete och pengar för att försörja sig. Det som tidigare möjliggjorde för dem att stanna är en skrivning om ”särskilt ömmande skäl” som nu tagits bort. Man kan ju tycka att det faktiskt är särskilt ömmande att inte rivas bort från familj och vänner och att kunna avsluta sin utbildning och börja arbeta i landet där man växt upp, men så är det alltså inte längre.
Man kan förvänta sig att imigrations- och integrationsfrågan kommer att bli en stor del av årets valkampanj – och nu börjar den interna och externa manglingen av frågan hos systempartierna. Inte ens Tidöpartierna är helt överens längre. Moderaterna vill vänta på en utredning i frågan, fast deras ungdomsförbund uttrycker tämligen skarp kritik, Liberalerna hoppas hitta en ”ventil” där kritik och missnöje kan pysa ut på ett harmlöst sätt, medan Sverigedemokraterna motsätter sig detta.
Socialdemokraterna i tveksam sväng
Det här är förväntat. Vad som kanske också är förväntat, är att Socialdemokraterna först inte agerade alls, och sedan ”svängde” som det heter. Svängen är emellertid inte särskilt skarp: man vill frysa utvisningarna tills regeringen kommit på en lösning. Vad denna lösning ska bestå i talar de inte om. Partiet försöker sitta på två stolar – det finns en stark opinion i partiet och bland dess väljare mot utvisningar både av ungdomar och av arbetare som inte uppfyller försörjningskraven för att få stanna i Sverige, och det är en opinion man vill fånga i valet. Och å andra sidan har vi alla dem som lurats in i det rasistiska, fördomsfulla träsket, där arbetarklassen splittras mellan svenskar och invandrare och där arbetare riktar sin vrede mot andra arbetare, inte mot överheten. De som varit nyttiga idioter för kapitalet vill man gärna också ha i den socialdemokratiska fållan.
Den parlamentariska vänstern
Och vad säger då den parlamentariska vänstern? Vänsterpartiet och Miljöpartiet gör gemensam sak med Centern och kräver ett stopp på tonårsutvisningarna och ett återinförande av skrivningen med ”särskilt ömmande skäl”. Det låter bra, inte sant? Men vad de kräver är inte att unga människor ska få stanna permanent i Sverige där deras föräldrar bor, och där ungdomarna i många fall redan har ett fast arbete eller planerar en utbildning för att få ett sådant. Det handlar inte om att de här människorna ska få stanna och bli en del av det svenska samhället – det handlar om att de ska få stanna tills de är 21 år istället för 18.
Det är en återgång till tidigare regler, precis som man säger. Men resten av politiken återgår inte till tidigare regler – vi har ett läge där permanenta uppehållstillstånd ska fasas ut enligt regeringen och där de kanske till och med kommer rivas upp för dem som redan har ett sådant, och där socialdemokraterna är vaga om vilka krav som ska gälla för att få dessa permanenta uppehållstillstånd (som de dock säger ska fortsätta finnas). Förr kunde en ung person få ett permanent tillstånd om föräldrarna hade det, eftersom man vid 21 års ålder varit bosatt i Sverige länge nog – nu innebär förslaget antagligen bara att man kastas ut tre år senare än det var tänkt.
Vad ”vänstern” för fram är alltså långt ifrån ett radikalt krav eller ens ett genomtänkt krav – det är ett krav som mörkar problematiken och för folket bakom ljuset: det presenteras som en humanitär lösning och ett tillräckligt svar, och politiken går vidare. Människors utsatthet och lidande går också vidare, men antagligen bakom en ridå av vilseledande ord.
Det finns egentligen bara en sak att säga: låt dig inte luras. De frasradikala orden, oviljan att driva en linje som är kontroversiell, oförmågan att se bortom det egna deltagandet i de parlamentariska manövrerna är inte en vänsterpolitik. Det är en politik för att hålla folket på mattan.
Det är inte sant att V:s och MP:s förslag presenteras som ett tillräckligt svar. Och det är inte sant att dessa partier mörkar problematiken. Tvärtom så har deras riksdagsledamöter ett otal gånger tagit upp grundläggande migrationspolitiska frågor i motioner och interpellationer samtidigt som många av deras medlemmar är drivande i de stora protester som nu organiseras i hela landet.
V:s och MP:s försök att få till ett omedelbart stopp på tonårsdeportationerna syftade till att rädda unga människor som redan har fått utvisningsbeslut och väntar på att bli deporterade bokstavligen endera dagen. Som att dra i nödbromsen när omedelbar fara hotar. Jag ser ingen motsättning mellan detta och kraven på genomgripande förändringar. Och man märker att tåget är trasigt ska man väl försöka stoppa det och inte bara kräva att det repareras och underhålls i framtiden?