UTRIKES NASA:s Artemis II sköts upp den 1 april 2026 och blev därmed den första bemannade färden mot månen på över ett halvt sekel. Fyra astronauter lämnade Kennedy Space Center i Florida ombord på Orion-kapseln, uppskjuten av raketen SLS, för en cirka tio dagar lång färd runt månen och tillbaka. Uppdraget är ett avgörande test av såväl Orion som SLS, och dagen efter uppskjutningen genomfördes den viktiga motorbränningen som förde farkosten ut ur jordens omloppsbana och in på bana mot månen. Artemis II är inte en landning, men utgör den första bemannade försöksflygningen i Artemisprogrammet och ett viktigt steg inför senare månfärder.
Programmet har också blivit en prövosten för de traditionella försvars- och rymdjättarna Boeing, Northrop Grumman och Lockheed Martin, vars system kritiserats för förseningar och mycket höga kostnader.
Det finns därför skäl att behandla denna händelse nyktert och materiellt. Den vetenskapliga och tekniska bedriften är verklig, men den äger inte rum utanför klassamhället. Artemisprogrammet framställs gärna som mänsklighetens gemensamma steg ut i rymden, men är samtidigt djupt sammanbundet med USA:s statsintressen, stormaktsrivaliteten med Kina och de privata företagens kamp om kontrakt, teknologi och framtida marknadspositioner.
Washington ramar in månsatsningen som central för att behålla rymdledarskap gentemot Kina. Samma rapporter visar också hur NASA i ökande grad väver samman offentliga program med privata koncerner och kommersiella system, där SpaceX och Blue Origin pressar fram en omstrukturering av hela programmet. På så vis blir månen inte bara en vetenskaplig destination utan också en arena där stat, monopol och konkurrens möts.
Det är därför fel att beskriva den nya månkapplöpningen som enbart ett idealistiskt mänskligt projekt. Under kapitalismen underordnas även de högsta vetenskapliga ambitionerna i regel statlig prestige, industriella intressen och strategisk konkurrens. Den tekniska utvecklingen kan naturligtvis bära stora möjligheter för mänskligheten, men så länge den leds av borgerliga stater och knyts till monopolkapitalets behov kommer den också att formas av dessa intressen. Artemis II visar just denna dubbelhet. Å ena sidan demonstrerar uppdraget människans förmåga att tänja på gränserna för kunskap och teknik. Å andra sidan påminner det om att rymden i vår tid allt tydligare dras in i samma logik som präglar jorden: konkurrens mellan stormakter, kamp om teknologiskt övertag och en växande sammanflätning mellan offentlig makt och privata jättar. Det gör uppskjutningen historisk, men inte neutral.
